Aktiv immunitet – ger genomgången sjukdom ett bestående skydd?

Aktiv immunitet innebär att kroppens eget immunsystem aktiveras och självt bildar antikroppar samt minnesceller mot en specifik patogen. Detta kan ske på två sätt: genom en naturlig infektion, det vill säga att personen faktiskt har haft sjukdomen, eller genom vaccination.

Så fungerar aktiv immunitet

När immunsystemet kommer i kontakt med ett smittämne – antingen vid en verklig infektion eller via ett vaccin – svarar det med att producera antikroppar som riktar sig mot patogenen. Samtidigt bildas så kallade minnesceller som ”minns” angriparen. Utsätts personen för samma patogen igen kan immunförsvaret därför reagera snabbare och effektivare, vilket ofta förhindrar att sjukdomen bryter ut eller gör den betydligt lindrigare.

Två vägar till aktiv immunitet

• Naturlig aktiv immunitet: uppstår när en person genomgår en infektion och därefter utvecklar skydd mot samma patogen.
• Konstgjord aktiv immunitet: uppstår genom vaccination, där en försvagad eller avdödad form av patogenen – eller delar av den – stimulerar immunsystemet utan att orsaka sjukdom.

Passiv immunitet – ett tillfälligt skydd

Till skillnad från aktiv immunitet bygger passiv immunitet på färdiga antikroppar som överförs från en individ till en annan. Exempel är antikroppar som går från mor till barn via moderkakan och bröstmjölken, samt injektioner med immunglobuliner. Eftersom kroppen inte själv producerar antikropparna blir skyddet kortvarigt – oftast några veckor till månader – och lämnar inget långvarigt minne i immunförsvaret.

Sammanfattning

Svaret på frågan är alltså nyanserat: ja, en person kan bli aktivt immun till följd av att ha haft sjukdomen, men det är endast ett av två sätt att utveckla aktiv immunitet. Vaccination är det andra – och ofta säkrare – alternativet, eftersom det ger skydd utan de risker som en verklig infektion medför.