En antikropp kan endast binda till ett specifikt antigen – eller i vissa fall till en grupp av mycket liknande antigener. Vilket antigen detta är avgörs av antikroppens unika variabla region, den del av molekylen som bildar antikroppens bindningsplats.
Varje antikropp består av två huvuddelar: en konstant region som är densamma inom en antikroppsklass, samt en variabel region som skiljer sig från antikropp till antikropp. Den variabla regionen bildar det så kallade antigenbindande stället, även kallat paratop. Det är här som antikroppen känner igen och fäster vid antigenets motsvarande struktur, epitopen.
Bindningen fungerar enligt nyckel-lås-principen: endast när formen och de kemiska egenskaperna hos paratopen och epitopen passar ihop sker en stabil bindning. Därför kan en antikropp riktad mot exempelvis ett visst virus inte binda till helt främmande ämnen.
Immunsystemet kan bilda miljontals olika antikroppar. Variationen i de variabla regionerna uppstår genom att gener slumpmässigt kombineras om under B-cellernas utveckling. På så sätt finns det nästan alltid en antikropp som passar varje nytt antigen som kroppen möter.
Kort sagt: det antigen som en antikropp reagerar på bestäms av antikroppens unika variabla region, vars form och laddning matchar en specifik struktur – en epitop – på antigenet. Denna specificitet är grundvalen för både immunförsvarets funktion och för användningen av antikroppar inom diagnostik och forskning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online