Serologiska tester: Upptäckt av antigent-antikroppsreaktioner i blod

Ett serologiskt test detekterar antikroppar (eller antigen) i serum för att diagnostisera infektioner, bedöma immunitet eller identifiera autoimmuna tillstånd. Dessa tester är grundläggande verktyg i klinisk diagnostik.

Underliggande princip

Serologiska tester bygger på den specifika bindningen mellan ett antigen och dess motsvarande antikropp, vilket producerar en synlig reaktion – agglutination, precipitation, fluorescens eller färgförändring. Vanliga format inkluderar ELISA, kemiluminescens, snabba lateralflödesanalyser, Western blot och immunofluorescens.

Vanliga kliniska tillämpningar

• Infektionssjukdomsdiagnostik: HIV, hepatit B och C, syfilis (TPPA/RPR), rubella, mässling, påssjuka, vattkoppor, CMV, EBV, borrelia, COVID-19.
• Immunitetsscreening: Pre-vaccination (rubella, vattkoppor, hepatit B) och post-vaccination svar verifiering.
• Autoimmuna sjukdomar: ANA, reumatoid faktor (RF), anti-CCP, anti-dsDNA, ANCA.
• Blodbank: ABO/Rh-typning, antikroppsscreening och korsmatchning.

Tolkning av resultat

• Positivt: Antikroppar upptäckta – indikerar tidigare infektion, pågående infektion eller vaccination.
• Negativt: Inga detekterbara antikroppar – tyder på icke-immunitet, tidig infektion (fönsterperiod), eller immunbrist.
• Equivocal: Upprepning eller bekräftande test krävs.

Viktig nyans: IgM-antikroppar tyder på nyligen eller akut infektion, medan IgG indikerar tidigare exponering eller immunitet. Tidpunkt är kritisk – fönsterperioder varierar efter patogen och testtyp.