Nedbrytning är den process genom vilken dött organiskt material sönderdelas till enklare former av materia, som i sin tur konsumeras av olika typer av bakterier och svampar. Denna process är avgörande för att dött material ska kunna återföras till naturens kretslopp. Bakteriekolonier påbörjar nedbrytningsprocessen kort efter att en organism – oavsett om det rör sig om en växt, ett djur eller en människa – har dött. Bakterier är dessutom ovärderliga vid nedbrytning av oljeutsläpp.
Nedbrytningen börjar bokstavligen i samma ögonblick som döden inträffar. Den inleds med autolys, det vill säga kroppens egen nedbrytning genom dess interna kemikalier, enzymer och de bakterier som redan lever i kroppen, oftast i matsmältningskanalen. Människor och djur bryts dock inte bara ner av bakterier och svampar. Kroppen påverkas även av yttre faktorer som temperatur, insekter och maskar. Köttflugor och spyflugor lägger sina ägg inuti en förruttnande djurkropp. Äggen utvecklas till larver, så kallade maggar, som också bidrar till att bryta ner kroppen. De saprotrofa (nedbrytande) bakterierna är antingen aeroba (syreatande) eller anaeroba (icke-syreatande) för att initiera nedbrytningsprocessen.
Jorden hyser ett stort antal bakteriekolonier som söker upp och bryter ner dött växtmaterial, exempelvis löv. En blandning av bakterier, svampar och mikrober arbetar tillsammans med att bryta ner och kompostera det döda växtmaterialet. Antalet arter är nästintill oräkneligt, men några av de välkända och identifierade bakterierna som bidrar till nedbrytningen av växtmaterial är Streptomyces, Penicillium, Bacillus och Aspergillus. Alla dessa arter spelar en avgörande roll i nedbrytningen av löv och annat dött växtliv. De är anledningen till att man ofta upptäcker att ett löv blivit "skelettiserat" när man krattar löv på hösten.
Mat som glöms bort i kylskåpet genomgår samma nedbrytningsprocess som löv på marken. Även om kylskåpet saktar ner processen fortsätter livsmedlen att försämras och brytas ner. Bakterier som Penicillium, Bacillus thuringiensis och Bacillus spelar en stor roll i nedbrytningen av livsmedel, liksom svampar. Tillsammans kallas dessa samarbetspartner saprofyter. Bakterierna tränger in i livsmedel, exempelvis frukt, genom en öppning i skalet. Därifrån etablerar sig fler bakterier och stannar kvar tills livsmedlet helt har brutits ner. Svampaktivitet är lätt att upptäcka i en bortglömd matlåda. Det syns också tydligt när maten har blivit härsket och nedbrytningsprocessen gjort den oätlig.
Vissa bakteriekolonier har visat sig vara till stor hjälp vid sanering och nedbrytning av oljeutsläpp i haven. Pseudomonas, en genetiskt modifierad bakterie, har blivit känd som en av de så kallade "oljäende bakterierna". Den användes för att hjälpa till att sanera efter Exxon Valdez-oljekatastrofen 1989 och har använts flera gånger sedan dess. En annan bakterie som bidrar till nedbrytningen av olja är Alcanivorax borkumensis, en marin bakterie som är beroende av olja för att överleva. Den är nästan omöjlig att upptäcka i rent vatten, men så snart vattnet blir oljigt börjar bakterien omedelbart och aggressivt angripa och bryta ner oljan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online