Virus orsakar en lång rad infektionssjukdomar hos människor, djur och växter, och utgör målet för många av de vacciner som tagits fram genom historien. De smittar i princip alla former av liv – från växter och djur ner till de allra minsta bakterierna. Samtidigt råder det fortfarande debatt inom vetenskapen om virus verkligen ska betraktas som levande.
Virus befinner sig i gränslandet mellan kemi och biologi. De kan inte växa, dela sig eller utföra några livsprocesser på egen hand – först när de tränger in i en värdcell kan de börja föröka sig. Det är därför många forskare ser dem som snarare molekyler än organismer, medan andra menar att deras förmåga att utvecklas och sprida sig gör dem levande.
Princeton University definierar ett biologiskt virus som en "ultramikroskopisk infektiös agent som endast replikerar sig själv inuti cellerna hos en levande värd". Ett biologiskt virus består av ett stycke genetiskt material – antingen DNA eller RNA – som skyddas av ett proteinskal, så kallat kapsid. Virus saknar flera av de egenskaper som kännetecknar levande organismer, till exempel förmågan att själva ta upp och omvandla energi.
DNA-virus bär på DNA som sitt genetiska material. När viruset trängt in i en värdcell används det virala DNA:t av cellens egen maskineri för att tillverka nya viruspartiklar. Vanliga exempel på DNA-virus är humant papillomvirus (HPV), herpesvirus och smittkoppsvirus.
RNA-virus, bland vilka man återfinner retrovirusna, har RNA som genetiskt material. Inuti värdcellen kopieras det virala RNA:t till viralt DNA med hjälp av enzymet omvänt transkriptas. Detta DNA byggs sedan in i värdcellens kromosomer, där det kan utnyttjas för att producera nya virus. Humant immunbristvirus, HIV, är ett välkänt exempel på ett RNA-virus.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online