1. Hem
  2. Alternativ medicin
  3. Bett och stick
  4. Cancer
  5. Sjukdomar och behandlingar
  6. Tandhälsa
  7. Kost och näring
  8. Familjehälsa
  9. Hälso- och sjukvårdsbranschen
  10. Psykisk hälsa
  11. Folkhälsa och säkerhet
  12. Kirurgi och ingrepp
  13. Hälsa

Diagnostiska test vid denguefeber: så ställs diagnosen

Denguefeber är den vanligaste myggburna virussjukdomen i världen. Varje år drabbas minst 100 miljoner människor av denguevirusinfektioner globalt. Sjukdomsbilden varierar kraftigt – från lindrig feber till livshotande chocksyndrom – vilket gör tidig och korrekt diagnos extra viktig.

Diagnos utifrån symtom och sjukdomshistoria

Diagnosen av akut denguevirusinfektion grundas i första hand på patientens symtom och kliniska tecken. I de flesta utvecklingsländer saknas möjligheten till laboratoriebaserad diagnostik helt, och även i västvärlden är sådana tester ofta endast tillgängliga på specialiserade center.

Serologisk bekräftelse av infektion

Bekräftelsen av en akut dengueinfektion sker oftast med hjälp av serologiska metoder. Tester som påvisar virusantigener finns utanför USA och underlättar identifieringen av dengueinfektion i sjukdomens tidiga skede.

IgM-immunologiskt test (MAC-ELISA)

IgM-immunanalysen (MAC-ELISA) är den metod som rekommenderas för snabb bekräftelse av diagnosen. Om det första testet visar ett negativt resultat bör provet upprepas efter minst 10–14 dagar. Det första och det senare blodprovet bör sedan analyseras tillsammans med hemagglutineringshämning (HI) eller enzymimmunanalys för att ge ett definitivt serologiskt svar på en akut dengueinfektion.

Hemagglutineringshämning (HI)

Vid serologisk testning används hemagglutineringshämning (HI-analys) samt IgG- eller IgM-enzymimmunanalyser mest frekvent. En fyrdubbling eller större ökning av antikroppstitern mellan det första och det senare provet definierar en akut infektion.

Komplementfixering och neutraliseringsanalyser

Komplementfixering och neutraliseringsanalyser av antikroppar är tekniskt mer krävande och utförs därför endast på specialiserade laboratorier.

Immunologiska analyser

Påvisning av denguespecifika IgG-antikroppar har en sensitivitet på 99 procent och en specificitet på 96 procent jämfört med HI-analysen.

Virusisolering och molekylära metoder

Isolering av denguevirus eller påvisande av viralt RNA eller protein i serum- eller vävnadsprov ger en säker bekräftelse av infektionen. Dessa analyser har dock begränsad användning på grund av sina komplexa tekniker och utförs i allmänhet endast i epidemiologiskt syfte eller inom klinisk forskning.

Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online