Peritonit är inflammation av peritoneet – det serösa hinnan som utkleder bukhinna och täcker inälvsorganen. Det är en kirurgisk akutsjukdom som kräver snabb igenkänning och insats.
Vanliga orsaker
- Sekundär peritonit (mest vanlig): Uppstår vid tarminperforation – revet blindtarmsutlöpare, perforerad magsår, divertikelperforation, ischemisk tarmin, traumatisk skada, anastomostläckage.
- Primär (spontan) bakteriell peritonit (SBP): Inträffar vid levercirros med ascites, nefrotiskt syndrom eller patienter på peritonealdialys.
- Tertiär peritonit: Bestående eller återkommande infektion efter uppenbart adekvat initial behandling.
- Kemisk peritonit: Orsakad av galle, pankreasenzymer, kontrastmedel, talk.
Klinisk bild
- Svår, diffus buksmärta förvärrad av rörelse eller hosta.
- Muskelspänning, stelhet, återbördsmärta (klassiska peritoneala tecken).
- Feber, takykardi, hypotoni (tecken på sepsis).
- Illamående, kräkningar, ileus (frånvarande tarmtoner).
- Förändrat medvetande vid svår sepsis.
Diagnostik
- Klinisk misstanke stödd av lab: leukocytos, förhöjt lactat, CRP.
- Bilddiagnostik: Buk-CT med kontrast är guldstandard för att upptäcka perforation.
- Diagnostisk paracentés (vid ascites): PMN > 250 celler/mm³ bekräftar SBP.
Behandling
- Resuscitering: IV-vätska, vasopressorer vid septisk chock.
- Bredspektrum IV-antibiotika täckande gramnegativa, anaerobier och enterokocker – startas omedelbart.
- Källkontroll: Akut laparotomi eller laparoskopi vid perforation; perkutan drainering vid abscess.
- Supportiv vård: Nutrition, analgetika, organsupport.
Prognos
Dödlighet varierar från <5% (tidig blindtarmsinflammation) till >30% (septisk chock, fördröjd behandling). Tidig igenkänning och snabb kirurgisk insats är avgörande för överlevnad.
