Tuberkulos är en av mänsklighetens äldsta och farligaste fiender; de tidigaste spåren av sjukdomen hos människan är över 3 000 år gamla. Enligt amerikanska Centers for Disease Control and Prevention (CDC) bär idag ungefär en tredjedel av världens befolkning på bakterien, och nästan två miljoner människor dör i tuberkulos varje år. Sjukdomen angriper vanligtvis lungorna och andningsvägarna, men den kan i vissa fall sprida sig till andra delar av kroppen.
Bakterien som orsakar tuberkulos heter Mycobacterium tuberculosis, ofta förkortat MTB. När den når lungorna omges den av en makrofag – en typ av vit blodkropp som normalt äter upp inkräktare. Makrofagen lyckas dock inte smälta MTB på samma sätt som andra bakterier, och tuberkelbakterien kan till och med fortsätta föröka sig inne i cellen.
De flesta infektioner är latenta, vilket innebär att personen inte har några symtom och inte heller kan smitta andra. Kroppen brukar då lyckas "kapsla in" bakterierna i en av lungornas alveoler (luftblåsor). Där kan bakterierna ligga vilande i många år, ibland för att senare aktiveras igen och utvecklas till en aktiv infektion. Endast cirka 10 procent av dem med en latent infektion insjuknar någonsin aktivt, och bara personer med aktiv tuberkulos kan smitta.
MTB infekterar oftast alveolerna i lungorna, som ingår i andningssystemet. Därifrån kan bakterien dock ibland vandra vidare till andra områden i kroppen, exempelvis lymfkörtlarna (som tillhör lymfsystemet) eller hjärnhinnorna, de skyddande membranerna kring centrala nervsystemet. Detta är särskilt vanligt hos patienter med nedsatt immunförsvar, till exempel personer med HIV. Lunginfektioner orsakade av tuberkulos kallas pulmonell tuberkulos, medan infektioner som spridit sig utanför lungorna benämns extrapulmonell tuberkulos.
Den vanligaste formen av extrapulmonell tuberkulos är lymfadenit, det vill säga inflammation i lymfkörtlarna. Den vanligaste platsen för infektionen är halsen, där tuberkulos i lymfkörtlarna ger en karakteristisk svullnad.
I mer ovanliga fall kan MTB angripa hjärnhinnorna och orsaka meningit (hjärnhinneinflammation). Detta tillstånd kan snabbt bli mycket allvarligt. Symtom kan vara huvudvärk, feber, kräkningar, förvirring och personlighetsförändringar. Hos patienter med tuberkulös meningit fortsätter läkarna ofta antibiotikabehandlingen längre tid än vanligt.
Att svälja infekterat upphostningsslem kan ibland sprida infektionen till mag-tarmkanalen; bakterierna kan också ta sig in via närbelägna organ. Vanliga symtom är rektal blödning, buksmärta, diarré och feber.
Tuberkulos kan ibland angripa urogenitaltrakten och infektera njurarna eller reproduktionsorganen. I vissa fall kan prostata, testiklar, äggstockar eller livmoderns slemhinna (endometriet) bli infekterade.
Extrapulmonell tuberkulos kan även spridas till skelett och leder, vilket ger ledsvullnad, smärta och nedsatt rörlighet. Ryggraden är ett vanligt drabbat område vid denna typ av infektion.
Även om tuberkulos framför allt är en lungsjukdom kan bakterien alltså drabba nästan alla delar av kroppen. Tidig diagnos och en fullföljd antibiotikabehandling är avgörande för att förhindra att infektionen sprider sig och blir livshotande.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online