Tyfoidfeber är en bakteriell infektion som drabbar matsmältningssystemet och, i mer sällsynta fall, blodet. Sjukdomen överförs från en smittad person till en mottagare via avföring som innehåller den smittsamma bakterien Salmonella typhi. Bakterien intas oftast när vattenförsörjningen, och ibland även livsmedel, har kontaminerats med avföring eller urin från en smittad individ.
Det symptom som oftast används för att diagnostisera tyfoidfeber är det utslag som åtföljer sjukdomen. Orsaken är att utslaget, som kallas rosfläckar, är det enda symptom som är specifikt för tyfoidbakterien. Utslaget beskrivs som små, helt platta fläckar, vanligtvis mindre än sex millimeter i diameter, som främst utvecklas på bröstet och buken. Tyvärr uppvisar inte alla fall av tyfoid detta symptom, vilket innebär att diagnosen inte enbart kan grundas på dess närvaro eller frånvaro.
De drabbade börjar uppleva symptom när som helst mellan en och tre veckor efter att de utsatts för bakterien. Hos barn kan allvarliga symptom utvecklas snabbt, medan sjukdomen hos äldre oftare börjar milt och sedan förvärras över tid. Mayo Clinic har tagit fram en specifik tidslinje för hur symptom och komplikationer utvecklas. Enligt denna kan feber, huvudvärk, halsont och magbesvär uppstå under sjukdomens första vecka. Dessa symptom kan åtföljas av en allmän känsla av svaghet. Magbesvären utvecklas ofta till diarré hos barn, medan vuxna i stället oftare drabbas av svår förstoppning.
Under sjukdomens andra vecka uppträder ofta rosfläckar på bröst och buk. Vid denna tid har patienten vanligtvis kvar en hög feber och upplever även viktnedgång samt en utspänd buk. Förstoppning och diarré fortsätter ofta parallellt. Diarrén sägs likna ärtsoppa till både färg och konsistens.
Under den tredje veckan försvinner utslaget och patienten kan gå in i det så kallade tyfoida tillståndet. Begreppet beskriver ett tillstånd av orörlighet med slutna eller halvslutna ögon, där patienten tycks driva in och ut ur medvetandet. Under det tyfoida tillståndet är risken störst för livshotande komplikationer. Vändpunkten inträffar vanligtvis under sjukdomens fjärde vecka, då febern gradvis sjunker och återgår till normal nivå under loppet av en till två veckor. De drabbade bör därefter övervakas i minst två veckor för att upptäcka eventuellt återfall.
När ett utslag observeras – eller när flera andra symptom föreligger utan utslag – kan en rad tester utföras för att fastställa diagnosen. Enligt National Institutes of Health omfattar testerna bland annat en komplett blodstatus, blododling, avföringsodling, ELISA-test av urin, trombocytvärde och en fluorescerande antikroppsstudie. Om tyfoidfeber konstateras ges elektrolyter och antibiotika vanligen intravenöst.
Vaccination kan ges för att förebygga tyfoidinfektion. Det finns två typer av vaccin: ett som ges som en engångsinjektion och ett annat som tas oralt under flera dagar. Vaccination rekommenderas starkt till dem som reser till områden utanför den industrialiserade världen. Tyvärr är vaccinerna inte helt effektiva, även om de minskar infektionsrisken avsevärt. Därför bör grundläggande försiktighetsåtgärder alltid vidtas för att undvika att dricka kontaminerat vatten eller äta förorenade livsmedel under resan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online