MRSA står för meticillinresistent Staphylococcus aureus, en bakterie som orsakar det som ofta kallas stafylokockinfektion. Bakterien upptäcktes för första gången 1961, endast två år efter att antibiotikan meticillin hade utvecklats för att bekämpa andra bakteriella infektioner. Att resistensen uppstod så snabbt visade hur lätt stafylokocker anpassar sig till nya läkemedel.
De flesta MRSA-infektioner drabbar huden och syns tydligt för blotta ögat. Kokidlar, varbölder och styes (inflammation i en körtel på ögonlocket) kan alla vara tecken på MRSA. Även karbunkler – större hudabscesser med flera öppningar – samt impetigo (svinkoppor) är vanliga manifestationer av infektionen. Drabbade områden känns ofta röda, svullna, varma och ömma, och i vissa fall tillkommer feber.
Det finns två huvudsakliga smittvägar. Den första är kontakt med ett föremål som har MRSA på ytan, till exempel handdukar, dörrhandtag eller gemensam träningsutrustning. Den andra är direkt fysisk kontakt med en person som redan är smittad, eller som bär på bakterien utan att själv ha symptom – så kallat bärarskap. Därför sprids infektionen lättare i miljöer där många vistas nära varandra, som sjukhus, skolor och idrottshallar.
Det enklaste sättet att undvika en MRSA-infektion är god hygien. Tvätta händerna ofta med tvål och vatten, duscha dagligen och undvik att dela personliga föremål som handdukar och rakhyvlar. Täck även över sår, skrapsår och skavsår med rena förband, eftersom öppna sår utgör en inkörsport för bakterien.
Diagnosen ställs genom att man tar ett blodprov eller ett vävnadsprov från en blåsa eller annan hudskada. Om S. aureus påvisas i provet utsätts bakterien för flera olika antibiotika, bland annat meticillin. Visar sig bakterien vara resistent mot meticillin klassificeras den som MRSA. Resultatet brukar vara klart inom några dagar.
Trots att MRSA är resistent mot meticillin finns det antibiotika som effektivt dödar bakterien. Vankomycin eller linezolid, ensamt eller i kombination med andra antibiotika, används ofta för att besegra infektionen. Valet av behandling beror på infektionens svårighetsgrad och var i kroppen den sitter. Vid större varbölder kan dessutom kirurgisk tömning behövas som komplement till läkemedelsbehandlingen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online