MRSA står för meticillinresistent Staphylococcus aureus – en medicinsk term för en allvarlig infektion som orsakas av en bakterie. Bakterien härstammar från en stam som kallas Staphylococcus aureus, och sjukdomen kan i vissa fall vara dödlig. MRSA-infektioner kan ge upphov till farliga bölder, och bakterierna kan antingen stanna kvar på ett ställe i kroppen eller sprida sig till vitala organ.
Bakterier av typen stafylokocker är mycket vanliga – så många som en tredjedel av befolkningen bär på denna typ av bakterier i näsan utan att bli sjuka. När stafylokocker dock tar sig in i kroppen genom ett sår kan de orsaka en infektion. Stafylokockinfektioner är oftast lindriga och går effektivt att behandla, men vid MRSA har bakterierna utvecklat resistens mot läkemedel. Antibiotika som meticillin, penicillin, oxacillin och amoxicillin har inte längre någon verkan på dessa bakterier, eftersom de ständigt anpassar sig till nya preparat som används för att bekämpa dem.
MRSA sprids genom direkt kontakt med en smittad person eller via föremål som berörts av en smittad person, till exempel en dörrklinka eller bestick. Infektionen drabbar främst äldre, personer med försvagat immunförsvar samt patienter på sjukhus och inom äldreomsorgen. Denna form kallas vårdbunden MRSA. En nyare variant, kallad samhällsförvärvad MRSA, har dessutom upptäckts hos friska människor utanför vårdmiljöer. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC stod denna form för 14 procent av alla MRSA-fall i USA år 2007.
Symtomen vid en MRSA-infektion beror på var i kroppen infektionen sitter. I de flesta fall ser infektionen ut som en böld eller en varbulna. Området blir rött och svullet, ofta med ett utseende som liknar ett spindelbett. Det gör ont och fylls med var. När en MRSA-infektion sprider sig till lungorna kan den leda till lunginflammation, med symtom som andnöd och kraftig hosta. Bakterien kan också ta sig in i urinvägarna, vilket gör det smärtsamt och svårt att urinera.
När läkare ska diagnostisera MRSA letar de efter antibiotikaresistenta bakterier i patientens nässekret och i vävnadsprov. Traditionella odlingsprov kan ta upp till två dagar innan svar erhålls. Nyare analyser kan idag identifiera stafylokockernas DNA betydligt snabbare, vilket gör dem mer praktiska när en MRSA-infektion misstänks. Patienter testas ofta för MRSA vid förflyttning mellan sjukhus eller när de visar tecken på infektion.
Även om MRSA är resistent mot många typer av antibiotika finns det fortfarande preparat som kan verka mot infektionen. Läkemedel som Vancocin, Bactrim, Cleocin, Cubicin, Zyvox och Synercid används vid MRSA-infektioner, ofta i intravenös form. Det är ytterst viktigt att fullfölja hela antibiotikakuren även när man börjar må bättre, för att döda alla bakterier. De bakterier som överlever behandlingen kan annars utveckla ytterligare resistens och smitta andra. I vissa fall väljer läkare att helt enkelt tömma bölden eller varbulnan kirurgiskt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online