Körtelfeber hos småbarn: tecken och symtom att känna till

Mononukleos, ofta kallad körtelfeber eller bara "mono", orsakas av Epstein-Barr-viruset som sprids via saliv. Även om viruset vanligtvis drabbar tonåringar och unga vuxna kan det också smitta småbarn. Enligt läkaren Robert Frenck vid Cincinnati Children's Hospital varierar symtomen på körtelfeber beroende på den smittades ålder. Även om sjukdomen sällan betraktas som farlig för småbarn är det ändå viktigt att känna till tecknen och symtomen.

Symtom att upptäcka hemma

Det tar vanligtvis 4 till 6 veckor från smittotillfället innan symtomen visar sig hos ett småbarn. Då börjar barnet ofta uppvisa besvär som liknar förkylning eller influensa. Typiskt är ont i halsen, tillsammans med lätt feber. Vid körtelfeber kan febern dessutom stiga snabbt. Ibland uppstår även ett lindrigt hudutslag.

Ett av de viktigaste tecknen att hålla utkik efter är trötthet. Barn med körtelfeber är ofta mycket trötta och verkar sakna energi för sina vanliga dagliga aktiviteter. I sällsynta fall kan ett småbarn med körtelfeber också drabbas av huvudvärk, buksmärtor och ömma muskler.

Läkarbedömning

Vid en fysisk undersökning kommer läkaren troligen att upptäcka svullna lymfkörtlar, oftast i halsen, ljumsken och armhålorna. Småbarnet kan också ha en förstorad mjälte eller lever, vilket är vanligt förekommande vid körtelfeber.

Om läkaren misstänker körtelfeber tas oftast ett blodprov. Blodprovet bör då visa ett förhöjt antal vita blodkroppar eller antikroppar mot Epstein-Barr-viruset, vilket bekräftar diagnosen.

Att tänka på

I många fall har småbarn som smittats av Epstein-Barr-viruset inga symtom alls, enligt läkaren Nathan Litman, chef för pediatrik och pediatrisk infektionsmedicin vid Children's Hospital of Montefiore i New York. Även National Center for Infectious Diseases bekräftar detta och tillägger att symtomen som körtelfeber orsakar under barndomen ofta inte går att skilja från andra lindriga barnsjukdomar.

Om du misstänker att ditt barn har körtelfeber är det alltid bäst att kontakta barnavårdscentralen eller en läkare för en korrekt bedömning och råd om vård.