Hjärnhinneinflammation (meningit) är en inflammation i hinnorna som omger hjärnan och ryggmärgen. Tillståndet orsakas oftast av mikroorganismer som bakterier, virus, parasiter och svampar, enligt Centers for Disease Control and Prevention (CDC). CDC anger även att meningit kan utvecklas av icke-infektiösa orsaker, exempelvis sjukdomar som aids, cancer och diabetes, en skada eller läkemedel som undertrycker immunförsvaret. Att snabbt fastställa orsaken till meningit är avgörande, eftersom det styr valet av behandling. Vid bakteriell hjärnhinneinflammation är antibiotika den mest effektiva behandlingsformen.
Symtomen på bakteriell hjärnhinneinflammation kan utvecklas snabbt, ofta inom loppet av 48 timmar. Vanliga tecken är stel nacke, hög feber, sömnighet, förvirring, illamående och kräkningar, ljuskänslighet (fotofobi) samt kraftig huvudvärk. Hos spädbarn kan symtomen istället visa sig som irritabilitet, kräkningar, slöhet och ovilja att äta. Patienter i alla åldrar kan även drabbas av krampanfall.
Bakteriell hjärnhinneinflammation är ett mycket allvarligt tillstånd som kan leda till bestående komplikationer, såsom hjärnskador, hörselnedsättning, amputation eller inlärningssvårigheter. Om bakteriell meningit misstänks utförs en lumbalpunktion, där en tunn nål används för att ta upp vätska från ryggmärgskanalen. Provets resultat bekräftar diagnosen och visar vilken typ av bakterier som orsakar infektionen. Att identifiera bakterietypen är helt avgörande för att kunna förskriva rätt antibiotika.
Före 1990-talet var Haemophilus influenzae typ b (Hib) den vanligaste orsaken till bakteriell hjärnhinneinflammation, enligt CDC. Sedan dess ingår Hib-vaccinet i barnens rutinvaccinationsprogram, vilket har minskat antalet Hib-fall kraftigt. Idag är Streptococcus pneumoniae och Neisseria meningitidis de dominerande orsakerna. Streptococcus pneumoniae ger upphov till pneumokockmeningit, medan infektion orsakad av Neisseria meningitidis kallas meningokocksjukdom.
Orsakerna varierar dock beroende på åldersgrupp. Streptococcus pneumoniae och Neisseria meningitidis kan drabba både spädbarn, barn och vuxna. Hos nyfödda är grupp B-streptokocker, Escherichia coli och Listeria monocytogenes de vanligaste orsakerna. Haemophilus influenzae (Hib) förekommer främst hos spädbarn, medan mykobakterier är en orsak som är specifik för vuxna.
Om bakteriell hjärnhinneinflammation misstänks rekommenderar CDC att behandlingen påbörjas omedelbart med antibiotikana ceftriaxon och vankomycin. Ceftriaxon är ett av de mest använda preparaten vid denna typ av infektion. Om ceftriaxon inte räcker till används även vankomycin eller rifampicin. U.S. National Library of Medicine och National Institutes of Health anger dessutom att systemiska kortikosteroider kan förskrivas som komplettering, särskilt vid fall hos barn.
Innan antibiotika började användas i större skala var hela 70 procent av fallen av bakteriell hjärnhinneinflammation dödliga, enligt CDC. Tack vare modern antibiotikabehandling har dödligheten kunnat sänkas till cirka 15 procent, vilket visar hur avgörande snabb och korrekt medicinsk behandling är för överlevnad och återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online