Vad är en inre svampinfektion?

Människan delar världen med en mångfald av svampar – levande organismer som förekommer i luften, jorden, vattnet och bland växter, men också på och i människokroppen. Enligt MedlinePlus är dock endast cirka hälften av alla kända svampar, vilka varken är växter eller djur, skadliga. När skadliga svampar etablerar sig i kroppen, särskilt hos personer med försvagat immunförsvar, kan de orsaka allvarliga infektioner.

Typer av infektioner

Svampar kan orsaka fyra huvudtyper av infektioner, även kallade mykoser, enligt MicrobiologyBytes:

• Ytliga infektioner – hudsjukdomar som fotsvamp och ljumsksvamp.
• Subkutana infektioner – begränsade till huden och fettvävnaden direkt under huden.
• Systemiska infektioner – djupa infektioner som engagerar de inre organen.
• Opportunistiska infektioner – drabbar enbart personer med nedsatt immunförsvar, exempelvis vid HIV/AIDS.

Hur de sprids

Svampar finns bokstavligen överallt, och många arter förökar sig via luftburna sporer som kan landa på kroppen eller inandas rakt ner i lungorna. Om sporerna kommer från skadliga svamparter kan de utlösa de olika typer av infektioner som beskrivits ovan.

Svampar som orsakar inre infektioner

Enligt Janssen-Cilags informationssida om svampinfektioner står släktet Aspergillus, en grupp mögelsvampar, för den klart största andelen inre svampinfektioner. En sådan infektion inleds ofta med att sporerna inandas och etablerar sig i lungorna, men sjukdomen kan därefter spridas systemiskt – i synnerhet hos personer med försvagat immunförsvar, oavsett om det beror på en underliggande sjukdom eller på behandling med kemoterapi. Andra svampar som kan orsaka inre infektioner är Candida albicans, Histoplasma capsulatum och Cryptococcus neoformans, enligt MicrobiologyBytes.

Sjukdomar kopplade till svampinfektioner

De vanligaste inre svampinfektionerna bär namn efter den svampart som orsakar dem:

• Enkel pulmonell aspergillos är en allergisk reaktion mot svampen och brukar begränsas till lungorna, medan den invasiva formen är betydligt farligare och kan spridas till andra delar av kroppen.
• Kryptokockos inleds i lungorna genom inandning av sporer, men kan hos patienter med försvagat immunförsvar spridas vidare till hjärnan.
• Candidainfektion kan spridas från huden till matstrupen eller blodbanan – det senare är ett potentiellt livshotande tillstånd.
• Histoplasmos kan i sällsynta fall spridas genom stora delar av kroppen hos personer med nedsatt immunförsvar.

Behandling

Inre svampinfektioner behandlas med antimykotiska läkemedel som tas peroralt. Antibiotika är inte bara verkningslösa mot dessa infektioner – de kan dessutom öka patientens mottaglighet för svampväxt. Behandlingen kompliceras ytterligare av att inre svampinfektioner oftast drabbar just de personer vars immunförsvar har sämst förmåga att bekämpa dem.