MRSA i blodet – symtom, smitta och behandling

MRSA-infektioner dödar tusentals människor varje år. Bakterien utgör ett allvarligt hot mot hälsan, särskilt för patienter på sjukhus och andra vård- och omsorgsmiljöer. Forskare och läkemedelsutvecklare fortsätter att studera MRSA för att hitta mer effektiva sätt att behandla och förebygga infektioner.

Vad är MRSA?

MRSA står för meticillinresistent Staphylococcus aureus, en typ av bakterie som har utvecklat resistens mot de antibiotika som normalt används vid stafylokockinfektioner. Vanliga preparat som meticillin, penicillin, oxacillin och amoxicillin har därför ingen verkan mot MRSA.

Smittspridning

MRSA förekommer oftast på sjukhus och i andra institutionella miljöer där många människor vistas tätt tillsammans. De som drabbas oftast är personer med ett redan försvagat immunförsvar – till exempel på grund av tidigare sjukdom, hög ålder eller annan bakomliggande ohälsa. Smittan sprids främst genom direktkontakt med smittade personer eller kontaminerade ytor.

Samhällsförvärvad MRSA (CA-MRSA)

Utöver sjukhusförvärvad MRSA finns en variant som drabbar personer som varken varit inlagda på sjukhus eller utsatts för smitta på det typiska sättet. Denna form kallas samhällsförvärvad MRSA (CA-MRSA). Exakt hur människor smittas av CA-MRSA är fortfarande oklart, men forskningen kring smittvägar och riskgrupper pågår intensivt.

Tidiga symtom

MRSA börjar ofta som en hudinfektion. De första tecknen är därför små röda, varfyllda knölar eller pustler på huden, som lätt kan misstas för vanliga finnar eller insektsbett.

Avancerade symtom

När infektionen fortskrider uppstår hudabscesser, bölder och större varfyllda sår. Dessa kan bli djupa och smärtsamma och kräver ibland kirurgisk dränering. Blir infektionen inte stoppad i detta skede kan bakterierna spridas via blodbanan till kroppens organ och orsaka en livshotande blodförgiftning, så kallad sepsis.

Behandling

Trots sin resistens går MRSA att behandla. Infektionen bekämpas med antibiotika utanför penicillingruppen, exempelvis vankomycin, trimetoprim–sulfametoxazol (Bactrim), rifampicin eller klindamycin. Valet av läkemedel avgörs av infektionens svårighetsgrad och av resultatet från odlingar och resistensbestämningar.