Immunsystemet är en samling celler, vävnader och organ som skyddar kroppen mot angrepp från främmande organismer och ämnen. De vita blodkropparna, som bildas i benmärgen och cirkulerar i blodet, utför olika uppgifter beroende på sin typ. En typ av vita blodkroppar, makrofager, omsluter och smälter bakterier och annat främmande material, som allergener och virus. Efter att ha brutit ner det främmande materialet med enzymer och andra kemikalier presenterar makrofagerna en bit av detta för en annan typ av vit blodkropp som kallas lymfocyt. Den bit som presenteras kallas antigen, och lymfocyterna använder antigens för att bilda motsvarande antikropp.
Antikroppar, även kallade immunoglobuliner, är proteinmolekyler som bildas av lymfocyter som svar på exponering för ett antigen. Antikropparna är mycket specifika för det antigen de fäster vid. Antikroppar mot en influensastam kan exempelvis inte fästa vid en annan stam. Antikroppar indelas i fem klasser: immunoglobulinerna (Ig) G, A, M, E och D. De uppträder dessutom vid olika tidpunkter efter en infektion och är specialiserade på olika delar av kroppen.
IgM är den första antikroppen som uppträder efter exponering för främmande material. Den är mindre specifik än de övriga klasserna men större – den är en pentamer, vilket innebär att fem delar av molekylen är aktiva. IgM cirkulerar inte särskilt länge i blodet efter exponering, men om samma antigen återkommer stiger IgM-nivåerna igen (den så kallade "booster"-effekten).
Några veckor till månader efter en exponering uppträder IgG. Det är en Y-formad proteinmolekyl som är mycket specifik för en viss typ av antigen. IgG är i de flesta fall en livslång antikropp som ger kroppen bestående immunitet mot nya infektioner av samma slag.
IgA är mer kopplad till kroppens sekret än till blodet och är den antikropp som finns i tårar och bröstmjölk. IgE är starkt förknippat med allergiska reaktioner och återfinns huvudsakligen på hud och slemhinnor. IgD är den minst specifika antikroppen och förekommer vanligtvis i tarmslemhinnan.
Varje antikropp består av en variabel och en konstant region. Den variabla regionen är den del som skiljer sig mellan olika antikroppar beroende på vilket antigen de bildats mot, och den kodas av olika gener i lymfocyterna. Den konstanta regionen är däremot densamma hos alla antikroppar och kan betraktas som antikroppens ryggrad.
Antikroppar binder till sina specifika antigener och hjälper till att eliminera dem från kroppen genom att märka ut dem för upptagning av makrofager. När det främmande materialet befinner sig inne i en cell, som vid virusinfektioner eller blodparasiter, visar cellen upp ett antigen på sin yta som antikroppen fäster vid. Detta markerar cellen för nedbrytning, så att den angripande organismen förstörs innan den hinner föröka sig.
Vid allergi fäster IgE både vid allergenet och vid en typ av vit blodkropp som kallas mastcell. Mastcellen frisätter då histamin, ett ämne som ansvarar för typiska allergisymtom som rinnande näsa och vattniga ögon. Dessa symtom bidrar i sin tur till att sprida IgA och IgE ytterligare, vilket hjälper till att hindra fler allergener från att tränga in i kroppen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online