Mononukleos, ofta kallad "mono" eller "kysssjukan", är en vanlig infektion bland tonåringar och unga vuxna. Sjukdomen orsakas av Epstein-Barr-viruset (EBV) och smittar framför allt via saliv, till exempel genom kyssar, delade glas eller nysningar. Det finns varken vaccin eller botemedel mot sjukdomen, men god handhygien och att stanna hemma när man är sjuk kan minska risken för smittspridning.
De flesta blir friska av sig själva efter några veckor, men återhämtningen kan ta flera månader. Nedan går vi igenom de vanligaste symptomen på mononukleos.
En av de mest utmärkande symptomen är en djup och ihållande trötthet som kan pågå i flera veckor till flera månader. Tröttheten kan vara så kraftig att vardagsaktiviteter och personlig vård, som att duscha och klä sig, kännas ansträngande. Barn får ofta lindrigare trötthet än vuxna.
Feber är ett tidigt symtom vid mononukleos och kan bestå i flera veckor. Febern åtföljs ibland av nattliga svettningar som kan störa sömnen. Hos barn brukar feber uppstå tidigare under infektionsförloppet än hos vuxna.
Huvudvärk är vanligt under sjukdomsperioden. Många drabbas också av halsont som kan pågå i flera veckor och inte lindras av pastiller, halsspray eller antibiotika – vilket är logiskt eftersom sjukdomen är viral. Kroppsvärk förekommer ofta, särskilt i nacke och armhålor nära där lymfkörtlarna ligger.
Andnöd kan uppstå, särskilt hos den som försöker träna eller anstränger sig fysiskt trots sjukdomen. En långvarig hosta som varar i flera veckor är också vanlig, och viruset kan spridas via slem och saliv vid hostning. Bröstsmärtor vid djupa andetag och näsblod är andra besvär som kan kopplas till mononukleos.
Vissa personer med mononukleos får hudutslag som kan finnas kvar i flera veckor. Huden kan också kännas fuktig eller se rodnad ut. Gulnad hud, så kallad gulsot (ikterus), kan i ovanliga fall utvecklas – detta symtom är vanligare hos medelålders och äldre vuxna än hos barn och unga.
Mononukleos gör att tonsillerna svullnar, vilket kan göra det svårt att andas, svälja och tala. Milten blir förstorad och inflammerad, vilket kan ge ömhet i buken som kvarstår i flera månader. Därför rekommenderas de som haft mononukleos att undvika kontaktsporter och tung lyft tills läkare bedömer att milten har återhämtat sig. Hårda, fasta svullnader i nacken, armhålorna eller ljumsken där lymfkörtlarna sitter är också vanligt och kan bestå i flera månader.
Kontakta vården om tröttheten eller febern är långvarig, om du får kraftiga buksmärtor i vänster sida (som kan tyda på problem med milten), svårighet att svälja eller andas, eller om symptomen förvärras istället för att lindras. Vila, gott om vätska och receptfria febersänkande läkemedel hjälper oftast kroppen att återhämta sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online