Babesios är en fästingburen sjukdom som orsakas av protozoer i släktet Babesia, i USA oftast Babesia microti. Dessa encelliga parasiter finns över hela världen, och babesios framstår alltmer som en betydelsefull zoonos, det vill säga en sjukdom som kan överföras mellan djur och människa.
Sjukdomen är idag endemisk i nordöstra USA, särskilt på Martha's Vineyard, Nantucket Island och Long Island, där den sprids av den svartbenta hjortfästingen (Ixodes scapularis). Nedan följer de viktigaste stegen för att behandla babesios.
De flesta patienter med babesios drabbas av en mild sjukdom som läker ut utan behandling. Alla fall bör dock behandlas för att förebygga komplikationer och förhindra att infektionen sprids via blodgivning.
Babesios behandlas oftast med kombinationen klindamycin och kinin. Dosen av klindamycin är 20 mg/kg per dag oralt för barn och 300–600 mg var sjätte timme för vuxna. Kinin ges oralt i doser om 25 mg/kg per dag för barn och 650 mg var sjunde till åttonde timme för vuxna. Behandlingen bör pågå i sju till tio dagar. Observera dock att biverkningar är vanliga och att behandlingen inte alltid är helt effektiv.
Kombinationen atovakvon och azitromycin betraktas som ett lovande alternativ. En studie har visat att denna kombination är lika effektiv som klindamycin och kinin, men med en betydligt lägre risk för biverkningar. Det gör den ofta till ett föredraget val för många patienter.
Vid behov kan experimentella behandlingar övervägas. Dessa inkluderar pentamidin i kombination med trimetoprim-sulfametoxazol samt det antitrypanosoma läkemedlet diminazenaceturat. Sådana behandlingar används främst när standardterapier inte ger önskad effekt.
Hos allvarligt sjuka patienter med högt parasitantal och hemolys (nedbrytning av röda blodkroppar) kan blodbytes-transfusion användas samtidigt med läkemedelsbehandling. Denna kombination hjälper till att avlägsna både parasiter och toxiska ämnen från blodet och kan vara livräddande i kritiska situationer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online