Verkmekanism
Ampicillin, en β-laktamantibiotika, binder till penicillinförankringsproteiner (PBP) på bakteriens cellmembran. Denna bindning hämmar transpeptideringssteget i peptidoglykankorsbindning, försvagar cellväggen och leder till osmotisk lys.
Förväntade experimentella resultat
- Tillväxthämning: Minsad proliferation eller direkt död av känsliga E. coli-stammar.
- Morfologiska förändringar: Celler blir svullna, utsträckta och missformade (sferoplaster) på grund av defekt väggsyntes.
- Ökad permeabilitet: Läckage av intracyellulärt innehåll när membranintegriteten misslyckas.
- Färre och mindre kolonier: På agarplattor med ampicillin visas endast resistenta mutanter eller delvis hämnad tillväxt.
- Resistensutveckling: Med tiden kan β-laktamasproduktion, PBP-mutationer eller uppreglering av utflödespumpar medföra resistens.
Variabler som påverkar resultat
Exakta resultat beror på ampicillinkoncentration, bakteriestam (t.ex. närvaro av bla-gener), tillväxtfas (logfas-celler är mer känsliga), inokulumstorlek och analysförhållanden (medier, temperatur, inkubationstid).
