En muskelskada (revna av muskelfibrer eller muskeltendinöst möte) uppstår av excessiv dragkraft. Grader sträcker sig från lindrig (Grad I) till total ruptur (Grad III).
Primära mekanismer
- Excentrisk överbelastning: Muskel förlängs under last (t.ex. baksida lår vid sprint, gastrocnemius vid landning från hopp).
- Plötslig sträckning: Snabb, oförutsedd förlängning (glidning, fall).
- Trötthet: Försämrad kraftupptag och koordinering.
Modifierbara riskfaktorer
- Otillräcklig uppvärmning (dynamisk, sportsspecifik)
- Muskelobalans (quad:hamstring-förhållande, svag kärna)
- Tidigare skada (sårväv mindre compliant)
- Dålig flexibilitet/rörlighet
- Träningsfel (snabba volym/intensitetstoppar)
- Dehydration/elektrolytbalans
Icke-modifierbara faktorer
- Ålder (minskad kolagenelasticitet, minskad satellitcellaktivitet)
- Genetik (kolagentyp, fibretypfördelning)
- Medicinska tillstånd: diabetes (AGEs styvnar bindväv), obesitet (mekanisk last), hypotyreos
Faserad rehabilitering (POLICE → Progressiv belastning)
- Skydd och optimal belastning (Dagar 1–3): Relativ vila, isometrier vid smärtfri längd, kompression, högläge.
- Tidig mobilisering (Dagar 3–14): Smärtfri ROM → lätt koncentrisk/excentrisk (TheraBand, kroppsvikt).
- Styrka och neuromuskulär kontroll (Veckor 2–6): Progressiv resistans, plyometri, sportsspecifika övningar.
- Återgång till sport: Full styrkesymmetri, smärtfri sportsimulering, psykologisk beredskap.
NSAID: Kort kurs (3–5 dagar) kan minska smärta/inflammation; långvarigt bruk kan skada seneheling. Kortikosteroidinjektioner undviks generellt vid akuta muskelskador (rupturrisk).
