När en patogen (bakterie, virus, svamp, parasit) invaderar, upptäcker immunsystemet dess antigener – molekylära strukturer (proteiner, polysackarider) som känns igen som främande.
Viktiga definitioner
- Patogen: Sjukdomsorsakande mikroorganism.
- Antigen: Vilken substans som helst som utlöser adaptiv immunrespons. Epitope = specifik bindningsplats på antigen.
- Antikropp (Immunoglobulin): Y-format protein från plasmacyter (differentierade B-celler) som binder specifikt epitope.
Antikroppsmedierad neutralisering
- Antigenpresenterande celler (DC, makrofager) bearbetar patogen → presenterar peptider på MHC II till CD4+ T-celler.
- Tfh-celler hjälper B-celler → germinativt centrum-reaktion: somatisk hypermutation, klassväxling, affinitetsmognad.
- Plasmacyter utsöndrar antikroppar (IgM först, sedan IgG, IgA, IgE).
- Antikroppar binder patogenyta-antigener → neutralisering (blockerar inträde), opsonisering (förbättrar fagocytos), komplementaktivering (lys, inflammation), ADCC (NK-celldödande).
Utfall
- Patogen eliminerad; minnes B/T-celler kvarstår för snabb sekundär respons.
- Vacciner efterliknar denna process säkert (antigen utan sjukdom).
Antigen-antikroppspecifikitet är grunden för adaptiv immunitet, diagnostik (ELISA, lateral flow) och terapeutiska monoklonala antikroppar.
