Förlossning, även kallad parturition eller barnsbörd, är den process genom vilken fostret förs ut från livmodern via födelsekanalen ut i världen. Förlossningen utlöses av ett komplext samspel mellan hormonella, biokemiska och mekaniska faktorer.
Det exakta förloppet varierar mellan olika arter av däggdjurshonor, men händelseförloppet följer i allmänhet samma grundläggande sekvens:
Förlossningen inleds med regelbundna och allt intensivare livmodersammandragningar, så kallade värkar. Dessa utlöses av att hormonet oxytocin frisätts från hypofysens baklob.
I takt med att värkarna blir starkare och mer frekventa börjar livmoderhalsen, det vill säga öppningen mellan livmodern och slidan, att vidgas. Detta skapar en passage för fostret.
Fosterhinnorna, den vätskefyllda säck som omger fostret under graviditeten, brister vanligtvis under förlossningens gång. Detta fenomen är allmänt känt som "vattenavgång".
När värkarna fortsätter pressas fostret allt längre ned genom födelsekanalen. Under nedstigningen kan fostret rotera för att hamna i optimal läge för själva födseln.
Fostret föds genom slidan som ett resultat av moderns pressningar i kombination med de fortsatta livmodersammandragningarna. I de flesta fall föds huvudet först, därefter axlarna och resten av kroppen.
När fostret har fötts lossnar moderkakan – organet som försåg fostret med syre och näringsämnen under graviditeten – från livmoderväggen och stöts ut ur kroppen. Detta kallas ofta efterbörd.
Längden och intensiteten på förlossningen varierar beroende på flera faktorer, bland annat vilken art det rör sig om, fostrets storlek och läge samt moderns allmänna hälsa och kondition. I vissa fall kan medicinska ingrepp, exempelvis kejsarsnitt, bli nödvändiga om en vaginal förlossning inte är möjlig eller säker.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online