
I de flesta fall innebär ett missfall att blod och vävnad stöts ut från livmodern. Detta kan omfatta embryot eller fostret, fostervattenblåsan samt andra vätskor. I sällsynta fall kan dock ett missfall ske utan att all vävnad lämnar kroppen. Det finns två huvudsakliga former av detta: inställt missfall (så kallad missed abortion) och ofullständigt missfall.
Ett inställt missfall uppstår när embryot eller fostret dör i livmodern, men kroppen inte registrerar förlusten och därför inte stöter ut vävnaden. Placenta kan fortsätta producera graviditetshormoner en tid, vilket gör att kvinnan ibland inte märker något alls – graviditetssymtomen kan till och med bestå. Orsakerna kan vara flera, exempelvis hormonella obalanser, problem med sköldkörteln eller anatomiska avvikelser i livmodern. Ofta upptäcks ett inställt missfall först vid en rutinkontroll med ultraljud, där hjärtaktiviteten saknas trots att graviditeten tidigare bekräftats.
Ett ofullständigt missfall innebär att en del av vävnaden från missfallet blir kvar i livmodern efter att blödningen startat. Detta kan hända om livmoderhalsen inte hunnit öppnas helt, eller om vävnaden är för stor för att kunna passera genom livmoderhalsen på egen hand. Typiska tecken är kraftig eller långvarig blödning, värkliknande smärta i underlivet samt att blödningen inte avtar som förväntat.
Vid både inställt och ofullständigt missfall finns i regel tre behandlingsalternativ beroende på situationens omfattning och kvinnans önskemål:
Både inställda och ofullständiga missfall kan vara farliga eftersom kvarvarande vävnad kan leda till infektion och andra komplikationer, såsom kraftig blödning. Kontakta vården omgående om du misstänker att du har fått ett missfall men inte stött ut all vävnad, eller om du upplever feber, stark smärta eller mycket riklig blödning. En läkare kan med hjälp av ultraljud bedöma om det finns vävnad kvar i livmodern och rekommendera rätt behandling.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online