Ulcerös kolit är det medicinska namnet på det som många kallar tjocktarmsinflammation. Sjukdomen räknas som en inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), ett samlingsnamn för flera olika typer av tarmsjukdomar. Vid ulcerös kolit uppstår inflammation och sår på slemhinnan i tjocktarmen och ändtarmen, vilket leder till blödningar och täta diarréer. Sjukdomen kan drabba vem som helst men debuterar oftast mellan 15 och 30 års ålder. Behandlingen varierar beroende på hur svår sjukdomen är och spänner från läkemedelsbehandling till kirurgi.
Ulcerös kolit kan vara svår att diagnostisera eftersom symtomen liknar en annan inflammatorisk tarmsjukdom, Crohns sjukdom. Det mest tillförlitliga sättet att skilja de två åt är att genomgå en koloskopi, där läkaren undersöker tarmen med ett flexibelt instrument med kamera. Även om symtomen kan vara snarlika är det viktigt att känna igen dem så att du får rätt diagnos och behandling. Ju längre en person lider av sjukdomen utan behandling, desto större blir risken att utveckla tjocktarmscancer i framtiden.
Aminosalicylater är läkemedel som hjälper till att kontrollera inflammationen i tjocktarmen och förskrivs till personer med lindrig till måttlig ulcerös kolit. Läkemedlet kan tas via munnen eller ges i form av lavemang eller stolpiller. Vilken form som används beror på var i tarmen inflammationen sitter.
Denna behandling omfattar läkemedel som prednison, hydrokortison och metylprednisolon. Även dessa minskar inflammationen och förskrivs till patienter med måttlig till svår ulcerös kolit. De används också för patienter som inte svarar på behandling med 5-ASA-preparat. Läkemedlen kan ges via munnen, intravenöst, som lavemang eller som stolpiller – även här avgör inflammationens placering vilken metod som väljs. Eftersom kortikosteroider kan ge biverkningar vid långvarig användning används de oftast under begränsad tid.
Immunmodulerande läkemedel förskrivs också för att minska inflammationen i tjocktarmen, men de verkar genom att påverka patientens immunförsvar. De används för patienter som inte svarar på 5-ASA eller kortikosteroider, eller för dem som har utvecklat ett beroende av kortikosteroider. Läkemedlen tas via munnen, men verkan är långsam och det kan ta upp till sex månader innan full effekt uppnås.
För patienter som lider av kraftiga blödningar eller diarréer och börjar bli uttorkade kan läkaren besluta om sjukhusvård tills symtomen har avtagit. Patienten får vanligtvis en specialanpassad kost samt vätska och läkemedel via dropp. I vissa fall kan även en operation bli nödvändig.
Mellan 25 och 40 procent av alla med inflammerad tjocktarm behöver opereras någon gång för att behandla sjukdomen. Operation övervägs när patienten har kraftiga blödningar, en brusten tjocktarm eller hög risk att utveckla tjocktarmscancer. Under operationen tar kirurgen bort både tjocktarmen och ändtarmen. Därefter skapas en stomi, en öppning i buken som kopplas till tunntarmen så att avföringen kan lämna kroppen. En påse, ofta kallad stomipåse eller kolostomipåse, fästs över stomin för att samla upp avföringen. Vid vissa moderna ingrepp kan istället en intern påse, en så kallad pouch, rekonstrueras av tunntarmen, vilket gör att patienten slipper bära stomipåse permanent.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online