Ett fysiologiskt hinder för kommunikation uppstår när en sinnesfunktion är nedsatt, antingen hos avsändaren eller hos mottagaren. Att tala, höra och se är grundläggande förutsättningar för effektiv kommunikation. För en person som inte kan tala, höra eller se måste därför särskilda åtgärder vidtas för att erbjuda alternativa kommunikationsmetoder och säkerställa att kommunikation ändå blir möjlig.
En vanlig form av fysiologiskt kommunikationshinder är hörselnedsättning. Hörselskador kan bero på ärftliga eller genetiska faktorer, utvecklingsavvikelser, medicinska tillstånd som infektioner, eller på miljörelaterade och traumatiska orsaker som långvarigt bullerexponering eller huvudskador.
Även om hörselnedsättning sällan påverkar den intellektuella utvecklingen, drabbas andra viktiga områden som tal- och språkutveckling, social utveckling samt skolprestationer. Alla dessa områden bygger i hög grad på förmågan att kommunicera med andra människor. En hörselnedsättning försenar inte bara individens kommunikativa färdigheter – den minskar också möjligheten till effektiv kommunikation med omgivningen.
Talstörningar utgör ett annat vanligt fysiologiskt hinder för kommunikation. De omfattar flera olika typer av störningar, bland annat stamning, talapraxi och dysartri.
Stamning stör flytet i talet genom förlängda ljud samt upprepningar av enskilda stavelser, delar av ord eller hela ord. Detta gör det svårare för lyssnaren att följa det som sägs och kan skapa frustration och osäkerhet hos den som talar.
Talapraxi är ett tillstånd som uppstår till följd av skada på de delar av hjärnan som styr talet. Personen får svårt att planera och bilda stavelser och ord med rätt ljud. Svårighetsgraden beror på hur omfattande hjärnskadan är.
Dysartri är en motorisk talsjukdom där musklerna i ansiktet, munnen och andningssystemet är försvagade och inte fungerar fullt ut. Tillståndet kan orsakas av skador och sjukdomar som muskeldystrofi, stroke, huvudtrauma eller cerebral pares. För en person som inte kan tala tydligt och begripligt bryts kommunikationen ofta snabbt samman.
Synnedsättning är också ett betydande fysiologiskt hinder för kommunikation. Graden av nedsättning varierar från person till person. Synförlust innebär inte alltid total blindhet, utan kan yttra sig som svårigheter att uppfatta detaljer, tunnelseende, blinda fläckar, suddig syn eller överkänslighet mot starkt ljus och blänk.
Oavsett graden av funktionsnedsättning begränsar synnedsättning kommunikationen på många sätt. En person med synnedsättning kan inte se ansiktsuttryck och kroppsspråk som signalerar känslor och sinnesstämning, ser inte vem hen talar med, kan ha svårt att förstå otydligt talat språk och kan uppleva samtal som svåra och förvirrande att följa.
Många fysiologiska kommunikationshinder kan kompenseras med rätt stöd och hjälpmedel. Personer med hörselnedsättning kan bland annat använda hörapparater, cochleaimplantat, teckenspråk eller textning. Vid talstörningar kan logopedisk behandling, bildstöd och alternativa kommunikationshjälpmedel underlätta. Personer med synnedsättning kan få stöd av punktskrift, syntetiskt tal, förstorande hjälpmedel och tydligt verbal beskrivning. Med rätt anpassningar kan kommunikationen bli tillgänglig för alla, oavsett funktionsförmåga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online