Vad är dyspraxi?
Dyspraxi, ofta kallad verbal dyspraxi eller motorisk talapraxi, betyder bokstavligen att hjärnan inte lyckas styra musklerna i fastlagda mönster. Allt trauma mot hjärnans vänstra halva – vare sig det handlar om en stroke eller en skada – kan orsaka talproblem i någon form. Eftersom symtomen ofta överlappar varandra kan det vara svårt att ställa rätt diagnos. Dyspraxi påverkar dock talet på mycket specifika sätt, och genom att hålla utkik efter varningstecknen blir det lättare att identifiera tillståndet.
Det här behöver du
- Anteckningsblock och penna
Upptäck symtomen på dyspraxi
- Skaffa ett anteckningsblock. Använd det för att skriva ner de symtom du observerar hos personen som drabbats av stroke eller annat trauma.
- Kontrollera munmuskulaturens funktion. Be personen göra en ”kyssmun”, vicka med tungan från sida till sida, röra vid hakan eller näsan med tungan, eller bita ihop om underläppen.
- Låt personen imitera dig. Gör en grimas, blås upp kinderna, slicka dig om läpparna eller klicka tänderna mot varandra och be personen härma dig.
- Studera hur rörelserna utförs. Notera om personen behövde några ”övningsförsök” innan hen kunde härma din rörelse, om rörelserna verkade ryckiga eller besynnerliga, eller om hen fortsatte upprepa rörelsen efter att du hade slutat (så kallad perseveration).
- För vanliga samtal. Lyssna efter upprepade försök att uttala ord, obegripliga eller felaktiga ljud samt svårigheter med siffror och långa, flerstavelsesord.
- Använd ett standardiserat läsprov. Skriv ut texten ”Grandfather Passage”, ett klassiskt diagnostiskt verktyg som innehåller nästan alla ljud i det engelska språket. Din logoped kan hjälpa dig att hitta motsvarande svenska material.
- Be personen läsa texten högt. Anteckna var hen upprepar ljud, använder olämpliga ljud eller har problem med uttalet. Lyssna även efter avvikande prosodi, alltså tonfall, volym, tempo och rytm.
Gå vidare mot en diagnos
- Redogör för dina anteckningar. Diskutera dina observationer med personens läkare, logoped eller annan professionell vårdgivare och fråga om även de har lagt märke till symtomen.
- Begär standardiserade tester. En utredning bör omfatta observation av naturliga samtal samt standardiserade verktyg som ”Token Test”, som visar hur mycket av det talade språket personen förstår.
- Gå igenom resultaten tillsammans. Ställ frågor medan läkaren eller kliniker förklarar testresultaten, så att du förstår vad de innebär.
- Följ anvisningarna för träning. Hemövningar och terapi enligt logopedens råd kan påskynda personens återhämtning avsevärt.
Tänk på: Endast en legitimerad logoped eller läkare kan ställa en säker diagnos. Dina noggranna observationer är dock ett värdefullt underlag som kan förkorta vägen till rätt utredning och behandling.
