Lupus är ökänt svårt att diagnostisera, eftersom sjukdomen ofta efterliknar andra tillstånd. Vissa symtom – som det klassiska "fjärilsexanthemet", ett utslag över kinderna och näsryggen – kan visserligen tyda på lupus, men flera laboratorieundersökningar krävs för att läkaren ska kunna bekräfta diagnosen.
De flesta tester vid misstanke om lupus är enkla blodprov, men även urinprov kan behövas. I vissa fall krävs dessutom en vävnadsbiopsi.
ANA-testet (antinukleära antikroppar) är vanligtvis ett av de första blodproven som tas när lupus misstänks. Enligt Lupus Foundation of America är testet positivt hos hela 97 procent av alla lupuspatienter. Resultatet är dock inte specifikt för sjukdomen – många personer utan lupus får också ett positivt svar. Ett positivt ANA-test är därför bara en indikation på att ytterligare utredning behövs.
Antifosfolipidantikroppar är förhöjda hos cirka 30 procent av de som har lupus. Även anti-RNP-antikroppar, anti-Ro/SSA- och anti-La/SSB-antikroppar samt anti-dsDNA-antikroppar är ofta förhöjda vid sjukdomen. Särskilt anti-dsDNA-antikroppar anses vara relativt specifika för lupus. Blodprov som mäter nivåerna av dessa antikroppar används som stöd – för eller emot – när diagnosen lupus ska ställas.
SR-provet (sänkningsreaktionen), även kallat "sed rate", är ett inflammationsmåtte som stiger när det finns en systemisk inflammation i kroppen. Testet är nästan alltid förhöjt hos personer med aktiv lupus, men höga värden kan också bero på infektioner och andra sjukdomstillstånd. Provresultatet bedöms därför alltid tillsammans med övriga fynd.
Precis som de andra testerna kan ett urinprov inte avgöra om en person har lupus eller inte, men det kan ge värdefullt stöd åt diagnosen. Protein och cellcylindrar finns ofta i urinen hos lupuspatienter och kan tyda på att sjukdomen har skadat njurarna – något som är en allvarlig komplikation vid lupus som bör upptäckas tidigt.
I mer sällsynta fall kan en vävnadsbiopsi behövas för att leta efter antikroppar eller onormala celler. Då tas ett litet vävnadsprov, vanligtvis från huden eller njurarna, som sedan undersöks i mikroskop efter tecken på lupus. En njurbiopsi kan exempelvis visa om sjukdomen orsakat lupusnefrit, en inflammation i njurarna.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online