Fekal inkontinens, alltså oförmågan att kontrollera tarmrörelser, beror på en förlust av kontroll över slutmuskeln i ändtarmen. Denna muskelsvaghet kan uppstå till följd av nervskador, mediciner eller kirurgiska ingrepp. Det finns dock flera behandlingsmetoder som kan minska eller helt eliminera det oönskade läckaget och stärka muskulaturen runt ändtarmen.
Vid biofeedback förs en sond in i ändtarmsöppningen för att hjälpa patienten att lära sig vilka muskler som ska användas för att kontrollera inkontinensen. Metoden stärker samtidigt musklerna kring anus och ger användaren visuell eller ljudbaserad återkoppling när rätt muskler aktiveras. Detta gör det lättare att bygga upp en korrekt muskelkontroll över tid.
Att förändra konsistensen på avföringen kan underlätta kontrollen av tarmen och göra det enklare att spänna de rektala musklerna. Receptfria antidiarrémediciner kan göra avföringen fastare och därmed lättare att hålla kvar. I vissa fall kan även andra läkemedel vara aktuella, beroende på vad som ligger bakom besvären.
Att lära sig utföra bäckenbottenövningar, så kallade Kegelövningar, kan stärka musklerna i ändtarmen. Övningen går ut på att spänna musklerna i anus, skinkor och bäcken hårt – ungefär som när man försöker hålla igen gaser – i minst fem sekunder åt gången, flera gånger per dag. Med tiden förbättras både muskelstyrkan och kontrollen.
Kirurgi är vanligtvis ett alternativ för dem som prövat andra, mindre invasiva behandlingsmetoder utan framgång. De kirurgiska ingrepp som finns tillgängliga inkluderar reparation av slutmuskeln (sfinkteroplastik), implantation av en konstgjord sfinkter samt, i mer svåra fall, anläggning av en stomi med kolostomipåse.
Om du upplever fekal inkontinens är det viktigt att kontakta vården. En läkare kan undersöka orsaken och rekommendera den behandling som passar bäst för din situation. Många blir betydligt bättre med rätt åtgärder, och problemet är inte något du behöver acceptera eller skämmas för.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online