Matsmältningssystemet är inte uppbyggt av en enda vävnadstyp utan består av flera olika vävnader som tillsammans gör det möjligt att bryta ner föda, ta upp näringsämnen och transportera maten genom kroppen. De fyra viktigaste vävnadstyperna är epitelvävnad, bindväv, muskelvävnad och körtelvävnad.
Epitelvävnaden klär matsmältningskanalens insida – från munhålan via matstrupen och magsäcken till tunn- och tjocktarmen. Dess främsta uppgifter är att skydda de underliggande vävnaderna mot nötning och mekanisk påfrestning samt att underlätta upptaget av näringsämnen, vilket sker framför allt i tunntarmen där ytan är extra stor tack vare sina veck och tarmborstar.
Bindväven ger stöd och struktur åt matsmältningens organ och förbinder dem med andra strukturer i kroppen. I bindväven löper blodkärl som försörjer vävnaderna med syre och näring, lymfkärl som bland annat transporterar upptagna fetter samt nerver som styr och koordinerar organens funktion.
Matsmältningssystemet innehåller glatt muskelvävnad, som ansvarar för de så kallade peristaltiska rörelserna. Dessa våglika sammandragningar driver maten framåt genom matsmältningskanalen och ser till att den blandas ordentligt med matsmältningsvätskor på vägen.
Körtelvävnaden bildar de olika körtlarna som hör till matsmältningen, exempelvis spottkörtlarna i munhålan, magsäckens körtlar och tarmkörtlarna. De producerar enzymer, slemsubstanser och andra sekret som underlättar nedbrytningen av födan och samtidigt skyddar slemhinnorna mot syra och mekanisk slitage.
Tillsammans samverkar dessa fyra vävnadstyper för att matsmältningen ska fungera effektivt: epitelvävnaden skyddar och tar upp näringsämnen, bindväven stödjer och försörjer organen, muskelvävnaden transporterar födan och körtelvävnaden producerar de ämnen som behövs för att bryta ner maten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online