Ett monogastriskt matsmältningssystem är det system som finns hos djur med en enkammarsmage, till skillnad från idisslare som har en flerkammarsmage. Detta system återfinns hos människan och de flesta andra icke-idisslande djur. Så här fungerar matsmältningen, steg för steg:
Matsmältningen börjar i munnen, där maten intas. Tänderna spelar en avgörande roll genom att tugga och krossa maten till mindre bitar, vilket ökar den yta som matsmältningsenzymerna kan verka på. Tungan hjälper till att blanda maten med saliv, som innehåller enzymet salivamylas – det påbörjar den första nedbrytningen av kolhydrater.
Den tuggade maten formas till en rund klump som kallas bolus, vilken färdas ner genom matstrupen tack vare rytmiska muskelkontraktioner som kallas peristaltik. Matstrupen är en muskulös slang som förbinder munhålan med magsäcken.
När bolus når magsäcken möts den av magsaft, som är starkt sur (den innehåller saltsyra) och innehåller enzymer som pepsin och gastriskt lipas. Den sura miljön dödar de flesta mikroorganismer som kommit med maten och skapar därmed en mer steril miljö för digestionen. Pepsin bryter ner proteiner till mindre peptider, medan lipaset påbörjar nedbrytningen av fett. Magsäckens rörelser knådar och blandar maten tills den omvandlas till en halvflytande massa som kallas chymus.
Därefter passerar chymus vidare till tunntarmen – kroppens viktigaste plats för näringsupptag. Tunntarmen är betydligt längre än magsäcken och består av tre delar: tolvfingertarmen (duodenum), jejunum och ileum. När chymus kommer in i tolvfingertarmen möts den av enzymer från bukspottkörteln och galla från levern.
Bukspottkörteln utsöndrar enzymer som amylas, lipas och proteaser till tunntarmen. Amylas bryter ner kolhydrater till enkla sockerarter, lipas delar upp fett i fettsyror och glycerol, och proteaserna bryter vidare ner proteinerna till aminosyror.
Galla produceras i levern och lagras i gallblåsan. Den underlättar smältningen och upptaget av fett genom att emulgera det – alltså dela upp det i mindre droppar – vilket gör att lipaset kan arbeta betydligt effektivare.
Tunntarmens insida är täckt av små fingerlika utskott som kallas tarmvilli, och varje villus är i sin tur försedd med mikrovilli. Detta ökar ytarealet för absorptionen enormt. Här tas näringsämnen som sockerarter, aminosyror och fettsyror upp genom tarmväggen ut i blodet. Även vatten och elektrolyter absorberas i tunntarmen.
Osmält material och vatten passerar vidare till tjocktarmen (kolon). Dess främsta uppgift är att ta upp vatten och elektrolyter och omvandla den halvfasta massan till fast avföring. Nyttiga bakterier i tjocktarmen hjälper till att bryta ner vissa komplexa kolhydrater och bildar vitaminer som K-vitamin samt flera B-vitaminer. Det återstående avfallet samlas i ändtarmen tills det lämnar kroppen via defekation.
Det monogastriska matsmältningssystemet bryter effektivt ner maten och tar upp dess näringsämnen. Systemet bygger på mekaniska processer som tuggning och peristaltik i kombination med kemiska processer, där enzymer och sekret från olika organ omvandlar födan till de näringsämnen kroppen behöver.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online