Diarré: Ordet för vattnig avföring – orsaker, symtom och behandling

Ordet för passagen av lös och vattnig avföring är diarré. Det är ett av de vanligaste magbesvären och kan drabba människor i alla åldrar – från små barn till äldre. Tillståndet kännetecknas av att avföringen blir tunnare eller helt flytande än normalt, samtidigt som toalettbesöken blir fler än vanligt.

Vad orsakar diarré?

Diarré kan utlösas av många olika faktorer. De vanligaste orsakerna inkluderar:

• Infektioner – virus, bakterier eller parasiter, ofta kallat magsjuka eller tarminfektion
• Livsmedelsförgiftning – genom intag av mat eller dryck som innehåller skadliga mikroorganismer
• Läkemedel – exempelvis antibiotika kan störa tarmens naturliga bakterieflora
• Födoämnesintolerans – som laktosintolerans eller överkänslighet mot gluten
• Stress och andra livsstilsfaktorer som påverkar tarmfunktionen

Går diarré över av sig själv?

I de flesta fall är diarré ett självläkande tillstånd som går över inom några dagar utan särskild behandling. Under denna tid är det viktigt att dricka mycket vätska för att ersätta det som kroppen förlorar, gärna i form av vätskeersättning som innehåller salt och socker.

När bör du söka vård?

Trots att diarré oftast är harmlös kan svår diarré leda till vätskebrist (dehydrering) och elektrolytrubbningar, vilket kan bli allvarligt om det inte behandlas. Kontakta läkare eller vårdcentral om du upplever något av följande:

• Diarré som varar längre än två till tre dagar
• Tecken på vätskebrist, såsom mörk urin, yrsel eller torr mun
• Hög feber
• Blod eller slem i avföringen
• Kraftiga buksmärtor

Särskild försiktighet bör tas med spädbarn, små barn, äldre och personer med försvagat immunförsvar, eftersom de snabbare riskerar att bli uttorkade.

Sammanfattning

Den medicinska termen för passagen av vattnig avföring är alltså diarré – ett vanligt men oftast övergående besvär. Genom god handhygien, noggrann hantering av mat och tillräckligt vätskeintag kan risken minskas och återhämtningen påskyndas. Vid långvariga eller svåra symtom är det alltid bäst att rådfråga en läkare.