Bilirubinmetabolismen hos fostret skiljer sig på flera viktiga punkter från den hos nyfödda barn och vuxna. Eftersom fostrets egen lever ännu inte är fullt utvecklad spelar moderkakan (placentan) och moderns ämnesomsättning en central roll. Här följer en översikt över de viktigaste stegen i processen.
Bilirubin bildas framför allt när röda blodkroppar (erytrocyter) bryts ner. Hos fostret är mjälten och levern de främsta platserna för blodbildning (erytropoes) och därmed även för den efterföljande nedbrytningen av hemoglobin. Eftersom fostrets produktion av röda blodkroppar är hög blir också mängden bilirubin som bildas betydande.
Okonjugerat bilirubin är fettlösligt (lipofilt) och kan därför passera placentan och övergå i moderns blodcirkulation. Konjugerat, vattenlösligt bilirubin passerar däremot inte lika lätt – placentan fungerar här som en skyddande barriär.
I moderns lever binds okonjugerat bilirubin till glukuronsyra med hjälp av enzymet uridindifosfatglukuronosyltransferas (UGT1A1). Denna konjugering omvandlar bilirubinet till en vattenlöslig form, bilirubinglukuronid, som modern kan utsöndra via galla och urin. Moderns lever fungerar alltså som ett slags reningsverk för fostrets bilirubin under graviditeten.
En del av bilirubinprodukterna förs via placentacirkulationen tillbaka mot fostret, tas upp i fostrets lever och kan ingå i ett enterohepatiskt kretslopp, där ämnena utsöndras med gällen ut i tarmen. Fostrets lever har dock begränsad kapacitet att själv konjugera bilirubin, eftersom enzymet UGT1A1 ännu inte är fullt aktivt före födelsen.
I tarmen kan bilirubinglukuronid vidareomsättas till urobilinogener och sterkobilinogener. Hos en vuxen sker denna omvandling främst med hjälp av tarmbakterier, men eftersom fosterntarmen normalt är steril är processen starkt begränsad före födelsen. Bilirubin utsöndras i stället i huvudsak med mekoniumet – fostrets första tarminnehåll – samt i mindre grad via urinen.
En del av bilirubinet som når fosterntarmen kan dekonjugeras och återabsorberas till fostrets cirkulation, vilket kan leda till ansamling av okonjugerat bilirubin. Detta kan ge upphov till gulaktig färgning av fostervattnet och mekoniumet – något som ibland observeras vid förlossningen och som kan tyda på ökad bilirubinbildning, exempelvis vid hemolys.
Levern spelar en avgörande roll i bilirubinmetabolismen, men hos fostret är den inte fullt mogen. Kapaciteten att konjugera och utsöndra bilirubin är därför begränsad. Detta är en av förklaringarna till varför många nyfödda utvecklar ikterus (gulsot) kort efter födseln, när den placentala elimineringen upphör.
Bilirubinmetabolismen hos fostret bygger på transport över placentan, konjugering i moderns lever, ett visst enterohepatiskt kretslopp samt metabolism i tarmen. Kunskap om dessa processer är viktig för att kunna förebygga och behandla tillstånd som hyperbilirubinemi hos foster och nyfödda samt kernikterus – en allvarlig komplication där bilirubin ansamlas i hjärnan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online