Multipel skleros (MS) är en neurologisk sjukdom där kommunikationen mellan hjärnan och resten av kroppen störs. Detta leder ofta till muskelsvaghet i armar och ben samt problem med koordination och balans. De första symptomen brukar vara suddig syn, färgblindhet eller blindhet på ett öga, och uppträder vanligen mellan 20 och 40 års ålder. Svårighetsgraden varierar kraftigt mellan individer – allt från lätta besvär till svåra talsvårigheter, yrsel och i värsta fall fullständig förlamning.
MS delas in i olika former beroende på sjukdomens förlopp och mönster: skovvis förlöpande MS (relapsing-remitting), primärt progressiv MS, sekundärt progressiv MS samt progressivt skovvis förlöpande MS. Vilken behandling som väljs beror på vilken form av sjukdomen patienten har och dess specifika egenskaper.
Det finns idag ingen botande behandling för MS, men flera läkemedel har visats minska antalet skov och bromsa utvecklingen av funktionsnedsättning. Majoriteten av de godkända läkemedlen används vid skovvis förlöpande MS.
Tre interferon beta-preparat är godkända för behandling av skovvis förlöpande MS: Betaseron, Avonex och Rebif. Alla tre injiceras i muskulaturen, antingen varannan dag eller tre gånger per vecka beroende på preparat. Effekten varierar mellan individer, men samtliga interferon beta-läkemedel har i kliniska studier visats förbättra funktionsförmågan och minska funktionsnedsättningen. Biverkningarna är dock betydande och omfattar reaktioner på injektionsstället, influensaliknande symtom, depression samt avvikande levervärden.
Copaxone (glatirameracetat) är en blandning av aminosyror som liknar myelinproteinet – det ämne som fungerar som isolering runt nerverna. Preparatet har visats minska skovfrekvensen och förbättra funktionsnedsättningen hos personer med MS. Liksom interferonerna medför Copaxone betydande biverkningar, bland annat reaktioner på injektionsstället, bröstsmärta, hudrodnad, andnöd, hjärtklappning och oro.
Tysabri (natalizumab) är godkänt för skovvisa former av MS och har visats minska skovfrekvensen, reducera bildningen av lesionsförändringar i hjärnan samt förbättra den hälsorelaterade livskvaliteten. Användning av Tysabri kan dock orsaka en potentiellt livshotande neurologisk sjukdom kallad progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Av denna anledning ska läkemedlet användas med stor försiktighet och strikt enligt tillverkarens riktlinjer, och det är endast tillgängligt på särskilda centra där patienterna kan övervakas noggrant. Andra biverkningar inkluderar ökad risk för melanom samt möjlig leverskada.
Novantrone (mitoxantron) är godkänt för både skovvis förlöpande och progressiva former av MS. Eftersom läkemedlet innebär risk för hjärtpåverkan (kardiotoxicitet) bör det endast användas när andra behandlingar inte haft effekt, eller hos patienter med snabbt progredierande sjukdom.
Flera läkemedel undersöks för närvarande som möjliga MS-behandlingar, bland annat alemtuzumab, azatioprin, cyklofosfamid, daklizumab, fingolimod, fumarat, intravenöst immunglobulin, lakvinimod, rituximab och teriflunomid. Vissa preliminära studier har visat lovande resultat, men större kliniska studier krävs innan man kan fastställa om någon av dessa substanser är effektiv och säker vid behandling av MS.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online