En meniskskada är den vanligaste typen av knäskada och uppstår ofta när knät vrids. Idrottare drabbas frekvent av denna typ av skada, men den kan även drabba vem som helst. Behandlingen beror på skadans svårighetsgrad och hur lång tid som har gått sedan skadan inträffade. Den kan vara så enkel som vila, kylning eller fysioterapi, medan mer allvarliga skador kan kräva kirurgi, ibland med borttagning av meniskbrosket.
Menisken är en broskstruktur i kroppens största led – knäleden – där skenbenet, lårbenet och knäskålen möts. Dess främsta uppgift är att fungera som stötdämpare och fördela belastningen i leden. Skador uppstår oftast när knät utsätts för en vridande rörelse.
Idrottare, särskilt de som utövar kontaktsporter som fotboll där tacklingar är vanliga, löper ökad risk att drabbas av meniskskador. Men skadan är inte förbehållen vältränade idrottare – meniskskador kan inträffa hos personer i alla åldrar och vid alla tillfällen. I takt med att kroppen åldras degenererar menisken och blir tunnare, vilket innebär att en äldre person kan råka ut för en meniskskada bara genom att resa sig från en stol, enligt American Academy of Orthopaedic Surgeons.
Typiska symtom på en meniskskada är knäsmärta, att leden låser sig, svullnad samt ett hörbart "knäpp" i samband med själva skadetillfället. Det framgår av Medline, en hälsoresurs på nätet som drivs av National Library of Medicine och National Institutes of Health.
Val av behandling beror på skadans svårighetsgrad och när den inträffade. Personer som drabbas av en knäskada rekommenderas att söka vård så snart som möjligt efter skadetillfället. Fram till läkarbesöket bör den skadade vila, kyla knät, använda kompression i form av elastiskt bandage eller knästöd samt hålla knät högt. En läkare undersöker knät för att ställa diagnos och kan beställa en magnetresonansundersökning (MRI) för att bedöma skadans omfattning.
Om skadan är mindre kan vården ordinera antiinflammatoriska läkemedel och fortsätta med kylning och kompression. Patienten hänvisas oftast även till fysioterapi, eftersom ett rätt anpassat träningsprogram är avgörande för att återfå knäets funktion.
Vid mer allvarliga skador utförs vanligtvis någon form av operation, oftast via artroskopi, det vill säga titthålskirurgi. Vilken typ av ingrepp som väljs beror också på vilken del av menisken som är skadad. Skador på knälets utsida är lättare att reparera än skador på insidan.
Reparation: Det enklaste ingreppet innebär att man syr ihop den skadade vävnaden och därmed reparerar menisken.
Partiell meniskektomi: Nästa nivå är att ta bort endast den skadade delen av menisken.
Total meniskektomi: Den sista nivån innebär att hela menisken tas bort. Enligt WebMD försöker läkare undvika detta alternativ, eftersom det kan leda till artros i knäleden.
Efter alla typer av knäoperationer ordineras vanligtvis fysioterapi för att hjälpa patienten att återfå knäets funktion, rörlighet och styrka.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online