
När syre tar slut — vid intensiv träning eller ischemi — byter skelettmuskulatur till anaeroba vägar för att fortsätta regenerera ATP. Här är hur energisystemen ser ut.
Kreatinfosfat (CrP) + ADP → ATP + Kreatin (katalyserat av kreatinkinas). Detta är det snabbaste, högst-effekt-systemet, men lagren räcker bara ~5–10 sekunder av maxinsats.
Glukos → pyruvat → laktat + 2 ATP (netto) + 2 H⁺. Hastighetsbestämmande enzym: fosfofruktokinas (PFK). H⁺-ackumulering (inte laktat i sig) orsakar acidos, som hämmar PFK och korsbrygg-cykling → trötthet.
Två steg producerar ATP direkt utan mitochondrial oxidation: 1,3-BPG → 3-PG och PEP → pyruvat.
Glykogen → glukos-1-P → glukos-6-P → går in i glykolys. Snabbare än blodglukosupptag eftersom muskelglykogen är ett lokalt bränslereserv.
β-oxidation → acetyl-CoA → citratsyracykel → kräver O₂ för elektrontransportkedjan. Försumbar ATP utan O₂. En liten bit substratnivå-GTP från succinyl-CoA-syntetas i citratsyracykeln, men det är en droppe i havet.
AMP → IMP → ammoniak + fumarat → citratsyracykel anapleros. Mindre ATP-bidrag; mer relevant för ammoniakproduktion.
När syre återvänder: laktat går in i Cori-cykeln (lever → glukos) eller oxideras på plats (hjärta, långsamma fibrer). Kreatinfosfat resyntetiseras via mitokondriellt ATP.
Nyckelpoäng: Anaerob ATP är snabbt men lågutbyte (2 vs. 30–32 aerob) och forsyrande. Träning ökar glykolytisk enzymkapacitet, buffertkapacitet och mitokondrielltäthet — fördröjar trötthet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online