Under anaeroba förhållanden – när kroppen inte får tillräckligt med syre för den normala cellandningen – producerar muskelceller framför allt mjölksyra (laktat) som en biprodukt av den så kallade anaeroba glykolysen. Tack vare denna process kan musklerna fortsätta bilda ATP (adenosintrifosfat), kroppens energivaluta, även utan tillgång till syre.
När syret blir knapp eller helt saknas förlitar sig muskelcellerna på glykolysen för att bryta ner glukos, cellernas viktigaste energikälla. Processen sker i cellens cytoplasma och kräver inget syre.
Nedbrytningen av glukos via glykolysen leder till bildandet av pyruvat, en molekyl bestående av tre kolatomer.
Under anaeroba förhållanden kan pyruvatet inte transporteras in i mitokondrierna för vidare bearbetning via citronsyracykeln (Krebs cykel) och oxidativ fosforylering. I stället omvandlas pyruvatet till laktat, vilket återskapar NAD+ (nikotinamidadenindinukleotid) – ett livsviktigt koenzym som krävs för att glykolysen ska kunna fortsätta.
Omvandlingen av pyruvat till laktat gör att NAD+ kan återskapas från NADH, den reducerade formen av samma koenzym. Detta säkerställer en kontinuerlig tillförsel av NAD+ till glykolysen, vilket gör att muskelcellerna kan fortsätta producera ATP.
Bildningen av laktat vid syrebrist är en tillfällig anpassning som gör det möjligt att upprätthålla energiproduktionen när syret inte räcker till. En ansamling av laktat i muskelvävnaden kan dock leda till muskeltrötthet och den välkända brännande känslan under intensiv träning. Så snart syre åter blir tillgängligt kan kroppen göra sig av med laktatet genom processer som Cori-cykeln, där laktat i levern omvandlas tillbaka till glukos och därmed återanvänds som energikälla.
Sammanfattningsvis producerar muskelceller under anaeroba förhållanden mjölksyra genom anaerob glykolys för att bilda ATP och upprätthålla cellfunktionerna, trots att syretillförseln är otillräcklig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online