Muskelsystemet består av ~600 skelettmuskler plus hjärt- och glattmuskel — möjliggör rörelse, hållning, värmeproduktion, cirkulation och viscerala funktioner. Dess diversitet av form och funktion är omåttlig.
Tre muskeltyper: Jämförande egenskaper
| Egenskap | Skelett | Hjärta | Glatt |
|---|
| Kontroll | Viljemässig (somatisk) | Oviljemässig (autonom) | Oviljemässig (autonom/enterisk) |
| Streck | Ja | Ja | Nej |
| Kärnor | Flernukleära (syncytium) | Enkel, central | Enkel, central |
| Lokalisation | Bens fäste | Hjärtväggen (myokard) | Inälvsorgan, kärl, iris, hårstråmuskl |
| Rytmicitet | Nej | Ja (pacemaker-celler) | Vissa (pacemaker-celler i GI, livmoder) |
Mikrostruktur och excitations-kontraktionskoppling
- Sarkomer: Z-skiva till Z-skiva; tunna (aktin) och tjocka (myosin) filament glider via tvärbryggcirkling.
- T-tubuli + SR (triader): Möjliggör snabb, synkron Ca²⁺-frigivning för kontraktion.
- Motorisk enhet: α-motorneuron + alla muskelfibrer det innerverar (storleksprincip: små → stora rekryteras).
Viktiga fysiologiska egenskaper
- Excitabilitet, kontraktilitet, extensorisk, elasticitet.
- ATP-källor: Fosfagen (omedelbar, ~10 s), glykolytisk (kort, ~2 min), oxidativ (upphållen).
- Fipertyper: Typ I (långsamt oxidativ), IIa (snabbt oxidativ-glykolytisk), IIx (snabbt glykolytisk) — plastisitet med träning.
Anpassning
- Hypertrofi: Mekanisk spänning + metabolisk stress → mTOR-väg → proteinsyntes.
- Uthållighetsanpassning: ↑ mitokondrier, kapillärer, oxidativa enzymer, myoglobin.
- Atrofi: Obruk, denervation, katabola tillstånd (kortisol, inflammation) → ubiquitin-proteasom, autofagi-lysosom vägar.
Klinisk relevans
Sarkopeni, muskeldystrofier, myasthenia gravis, rabdomyolysis, kompartmentsyndrom. Motion är medicin för de flesta kroniska sjukdomar — att ordföra det kräver förståelse av muskelfysiologi.
