Svensk massage är en samling klassiska massagetekniker som utvecklades av den svenske läkaren Per Henrik Ling redan på 1700-talet. I en artikel i tidskriften The British Journal of Occupational Therapy (april/maj 1993) beskriver forskaren G. Westland hur svensk massage löser upp muskulär spänning, förbättrar blodets syresättning och hjälper kroppen att göra sig av med gifter. Detta åstadkoms med ett fast men ändå avslappnande tryck som alltid appliceras i riktning mot hjärtat.
En genomförd svensk massage bygger oftast på sex grundtekniker som kombineras efter klientens behov. Här går vi igenom dem en i taget – från de mjuka förberedande greppen till de mer energigivande avslutningsmomenten.
Effleurage används som uppvärmning inför djupare och mer intensivt muskelarbete. Tekniken består av långa, glidande stryktag över hela kroppen med lätt tryck, utförda med handflator, tummar och fingertoppar. Den ger huden en skonsam behandling och främjar avslappning. I boken Massage and Myotherapy förklarar Brian Tritton att effleurage sammanlänkar kroppens olika delar och släpper spänningar i hela kroppen.
Friktion innebär cirkelrörelser eller gnidningar på klientens kropp med medelhårt tryck, applicerat med handflator, tummar och fingrar. Terapeuten kan även gnida sina egna händer mot varandra för att värma upp dem innan de läggs direkt mot huden. Syftet är att skapa värme i målområdet, så att de underliggande musklerna hinner slappna av inför den mer genomträngande delen av behandlingen.
Vid petrissage arbetar terapeuten med fasta knåd- och klämgrepp som når betydligt djupare in i muskulaturen, med hjälp av händer, tummar och fingrar. Tekniken slappnar av de djupa musklerna och de underliggande vävnaderna. Westland anger att petrissage dessutom förbättrar cirkulationen och snabbar på utsondringen av gifter som urinsyra och mjölksyra.
Tapotement, ibland kallat perkussion eller hacking, består av rytmiska, hackande slag som normalt utförs med handens ytterkanter, men ibland även med knutna nävar. Tekniken används för att vitalisera målområdet och öka blodcirkulationen, och ger ofta en känsla av pigghet och ny energi.
Vid dragning drar terapeuten försiktigt i klientens ben, armar och huvud för att töja på muskler, ligament och senor. Momentet utförs mot slutet av massagen, eftersom musklerna då hunnit slappna av ordentligt. Resultatet är en känsla av rörlighet, smidighet och ökad flexibilitet, enligt Tritton.
Vibrationer innebär skakande och pendlande rörelser som stimulerar blodflödet och lossar upp målområdet ytterligare. Tekniken utförs med hjälp av handroten, handkanten eller fingertopparna i en fram- och tillbakagående rörelse över huden.
De sex teknikerna kompletterar varandra och byggs ofta upp i en tydlig ordning: mjuka strykningar värmer upp, friktion och knådningar bearbetar musklerna på djupet, medan slag, vibrationer och dragning avslutar behandlingen och ger ny energi. En utbildad massör anpassar alltid tryck, tempo och tekniker efter just dina behov – oavsett om målet är avslappning, ökad rörlighet eller bättre återhämtning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online