Muskeln som brukar lyftas fram som exempel i detta sammanhang är hjärtmuskulaturen (myokardiet). Den har en unik karaktär: den arbetar huvudsakligen ofrivilligt, men dess aktivitet kan ändå påverkas av våra medvetna val och handlingar.
I normala fall är hjärtmuskeln helt ofrivillig. Vi behöver inte tänka på att hjärtat slår, och vi kan inte medvetet styra dess enskilda sammandragningar. Kontraktionerna styrs av nervimpulser som utgår från hjärtats egen pacemaker, sinusknutan, samt från det autonoma nervsystemet – inte från viljemässiga signaler i hjärnbarken. Därför fortsätter hjärtat arbeta även när vi sover eller inte koncentrerar oss på det.
Samtidigt kan hjärtats tempo påverkas av sådant vi gör medvetet. Under fysisk träning ökar kroppens behov av syre, vilket får hjärtfrekvensen att stiga. Tekniker som djupandning, meditation och avslappningsövningar kan å andra sidan sänka pulsen. Hjärtmuskeln styrs alltså aldrig direkt av viljan, men den påverkas tydligt indirekt av våra frivilliga val och aktiviteter.
Kort sagt: hjärtmuskulaturen är i grunden en ofrivillig muskelvävnad, men den intar en mellanställning eftersom dess arbete hela tiden anpassar sig efter och svarar mot våra medvetna handlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online