De mest effektiva strategierna för att förebygga drogmissbruk är de som bäst avskräcker unga från att använda droger. Sådana strategier hjälper unga människor att fatta ansvarsfulla beslut kring droganvändning. Unga som kan fatta mer välinformerade beslut är mindre benägna att experimentera med droger och löper därmed mindre risk att drabbas av de negativa konsekvenserna av sådana experiment, som ökad olycksrisk samt beroende av droger och alkohol.
En blick på historien bakom preventionsprogram visar hur viktigt det är att använda strategier som bygger på forskning. Före 1980-talet grundades preventionsmetoder inte på forskning. Dessa strategier innebar att man undervisade unga om droger och arbetade med att stärka deras självkänsla. Forskning kring dessa metoder visade dock att de inte var effektiva. Därför utvecklades nya taktiker baserade på psykosociala inlärningsteorier. Detta blev grunden för de beprövade modeller som används inom drogprevention idag.
Även om program baserade på socialt lärande är mest effektiva, varierar specifika program i hur väl de fungerar för att förebygga drogbruk. De vanligaste preventionsprogrammen inkluderar Seattle Social Development Project (SSDP), Life Skills Training-programmet (LST) och ATLAS-programmet. Enligt Dennis M. Gorman, Ph.D., M.Sc., i 2003 års upplaga av tidskriften Psychiatric Services, visar forskning att dessa program, trots sina styrkor, också har vissa specifika svagheter. Till exempel kan LST-programmet vara effektivt för att förebygga andra typer av substansbruk, men det har ingen effekt när det gäller att förebygga marijuanabruk och kan till och med bidra till ökad alkoholkonsumtion.
Effektiva, forskningsbaserade program bygger på vissa grundläggande principer som gör dem framgångsrika. Effektiva program har en stabil grund, är heltäckande och tar hänsyn till både skyddsfaktorer och riskfaktorer, samtidigt som de främjar deltagarnas motståndskraft. Framgångsrika program sätter också realistiska mål och baserar sitt arbete på korrekt information om de unga som ska nås – de förstår ungdomarna i den specifika miljön och arbetar aktivt för att involvera dem. För att vara effektiva måste dessa program dessutom framstå som trovärdiga i de ungas ögon.
Preventionsprogram som bedrivs isolerat, till exempel de som enbart ingår i en skolas undervisning, har mindre effekt än de som involverar den omgivande lokalsamhället. Risk- och skyddsfaktorer i samhället bör kartläggas, och ansträngningar bör göras för att engagera lokalsamhället i preventionsarbetet. Bästa praxis är att först bedöma samhällets beredskap, eftersom vissa samhällen kan vara utsatta men ändå ovilliga att delta i preventionsprogram.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online