Alkohol är en del av många människors liv, men konsumtionen kan lätt glida över gränsen för vad som är ofarligt. Den amerikanska forskningsorganisationen NIAAA (National Institute on Alcohol Abuse and Alcoholism) rekommenderar högst två alkoholenheter per dag för män och en för kvinnor. En alkoholenhet motsvarar exempelvis en flaska öl (cirka 35 cl), ett glas vin (cirka 15 cl) eller 4–5 cl sprit med 40 procent alkohol.
Regelbunden alkoholkonsumtion som överskrider dessa gränser – så kallat riskbruk eller missbruk – kan med tiden leda till beroende och alkoholism. Detta får allvarliga konsekvenser för hälsan, arbetslivet och relationerna. Ett vanligt problem är att den som dricker mycket varken erkänner eller vill se de varningssignaler som faktiskt finns. Här är de viktigaste tecknen att känna till.
Ett av de tidigaste varningstecknen på alkoholism är en stigande tolerans mot alkoholens fysiska effekter. Personen behöver dricka allt större mängder för att känna samma effekt, till exempel yrsel eller muskelavslappning. I sociala sammanhang dricker den beroende betydligt mer än personer i omgivningen – utan att verka lika påverkad.
Clinisk psykolog Michaele Dunlap förklarar att långvarigt tungt drickande skadar levern. Med tiden leder detta till sämre leverfunktion och en markant minskad tolerans, även kallad "omvänd tolerans". Omvänd tolerans – att man blir kraftigt påverkad av små mängder alkohol – är ett tecken på sent stadium av alkoholism och bör aldrig ignoreras.
Personer som har utvecklat ett fysiskt beroende kan drabbas av olika abstinenssymtom när de slutar eller minskar drickandet. Vanliga besvär är darrningar, svettningar, illamående, huvudvärk, aptitlöshet, hjärtklappning, mental tröghet och en allmän känsla av utmattning.
Allvarliga fysiska symtom, så kallade "tredje stadiets" abstinensbesvär, inkluderar hallucinationer, krampanfall, förvirring och feber. Dessa kan vara direkt farliga. Enligt Dunlap är dödligheten vid obehandlat svår abstinens 10–20 procent. Den som vill bryta sitt beroende ska därför alltid kontakta sjukvården eller en beroendemottagning innan avbryter drickandet – avsvagning bör ske under medicinsk övervakning.
När beroendet växer sig starkare syns tydliga förändringar i personens beteende. Sömnproblem och depression är vanliga, liksom en ständig irritabilitet, ångest och rastlöshet. Intressen och aktiviteter som tidigare gav glädje överges till förmån för sådant som involverar alkohol.
Den beroende blir ofta skicklig på att rationellt förklara bort sitt drickande genom ursäkter eller genom att skylla på andra. Ekonomiska bekymmer, stress på jobbet eller krångel i relationer används som förevändningar – eller så vägrar personen envist ta någon diskussion om sina dryckesvanor alls. Ansvar för familj och arbete börjar försummas, och personlighetsförändringarna kan bli påfallande: defensivitet, lögner och aggressivt beteende är vanliga drag.
Alkoholberoende tenderar att undvika alla som ifrågasätter deras drickande – inklusive nära familj och vänner. Relationerna försämras gradvis, och personen kan känna sig alltmer ensam och isolerad, vilket i sin tur driver på ytterligare drickande.
Enligt hjälpsajten Help Guide löper personer med alkoholberoende betydligt större risk att skilja sig, hamna i våld i nära relationer, bli arbetslösa och leva i fattigdom. Familj och vänner bär ofta tunga bördor: de kan ljuga för att dölja den beroendes beteende, arbeta extra mycket för att täcka upp dennes ansvar eller bära på en djup emotionell belastning av att låtsas som ingenting, medan oro och agg växer i tysthet.
Om du känner igen flera av dessa varningssignaler hos dig själv eller någon närstående är det viktigt att agera. Kontakta din vårdcentral, en beroendemottagning eller en stödorganisation som exempelvis Anonyma Alkoholister (AA) eller Al-Anon för anhöriga. Ju tidigare hjälpen söks, desto större är chansen att återfå kontrollen över livet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online