Enligt Psych Web är det de motsatta krafterna av lust och smärta – som beskrivs i psykologen Richard Solomons teori om opponentprocessen – som gör det extra svårt för en missbrukare att bryta sitt beroende. Teorin hjälper oss att förstå hur ruset, abstinensen och det starka suget hänger ihop.
Solomon menade att varje behaglig upplevelse (A-process) följs av en negativ känsla (B-process). Medan A-upplevelsen beskrivs som kortvarig och intensiv, byggs B-responsen upp långsammare och klingar också långsammare av. De två processerna arbetar alltså emot varandra och strävar efter att återställa kroppens emotionella balans.
När en person tar en drog för första gången är A-responsen – själva ruset – intensivt behaglig. När drogens verkan sedan klingar av tränger B-responsen fram som en motreaktion i form av obehag.
Vid upprepat bruk utvecklar kroppen tolerans mot drogen. Det innebär att den behagliga A-responsen försvagas, medan den negativa B-responsen förstärks alltmer. Användaren behöver därför större mängder eller oftare doser för att uppnå samma effekt som tidigare.
Fortätter drogbruket över tid reduceras A-responsen till slut till ingenting mer än frånvaro av B-responsens negativa känslor. Ruset har då i praktiken ersatts av ett tillstånd där drogen endast håller obehaget på avstånd.
Så småningom blir B-responsen så intensiv att användaren känner sig tvungen att ta drogen enbart för att må normalt. Detta starka sug är en central drivkraft bakom återfall och gör det mycket svårt att sluta på egen hand.
Solomons opponentprocess förklarar beroendet inte enbart som njutningsjakt, utan som en kroppslig balansmekanism som hamnat ur led. Denna insikt ligger till grund för delar av dagens behandling, där både abstinensbesvär och sug bemöts med läkemedel, samtalsterapi och långsiktig uppföljning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online