Missbruk av substanser och beroende väcker ofta bilden av en person som har tappat kontrollen över sitt liv. För den personen kan skillnaden mellan missbruk och beroende kännas som en rent akademisk fråga. Substanser som kan leda till missbruk och beroende inkluderar alkohol, receptbelagda läkemedel och illegala droger som kokain. Även om båda tillstånden är allvarliga finns det tydliga skillnader mellan den som missbrukar substanser och den som har utvecklat ett verkligt beroende.
"Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders", fjärde upplagan (DSM-IV), är standardreferensen som psykiatriker och andra psykiskhälsoproffs använder. Verket innehåller alla klassificeringar av psykiska störningar och ger varje diagnos ett eget nummer. Enligt en artikel i Psychology Today från mars 2010 föreslogs ändringar för att slå samman klassificeringarna för substansmissbruk och substansberoende till en enda diagnos: substansanvändningssyndrom. Dessa ändringar infördes i den reviderade femte upplagan, DSM-5, som publicerades i maj 2013.
En person som missbrukar substanser gör det oregelbundet. Det kan handla om någon som dricker kraftigt under en enda dag, uteblir från jobbet och grips för rattfylleri. Enligt DSM måste det finnas negativa konsekvenser av substansen för att det ska räknas som missbruk. Personen som konsumerar alkohol utan några juridiska, arbetsrelaterade eller familjära problem betraktas alltså inte som en missbrukare. Missbrukaren kan ha varit helt nykter i en eller två veckor före sin fylla och klarar dessutom att avstå från alkohol efteråt. Vid beroende ser mönstret annorlunda ut: där konsumeras substansen dagligen.
Namnet säger det självt: vid substansberoende är individen beroende av substansen och fungerar inte utan den. Enligt en artikel i Psychiatry and Wellness om missbruk av receptbelagda läkemedel är beroende dock inte samma sak som addiction. Beroende uppstår genom långvarig användning av en substans som gör att personen får abstinensbesvär om substansen tas bort. Detta fysiska beroende är den avgörande skillnaden jämfört med missbrukaren. En missbrukare kan avstå från substansen när han eller hon vill. Det betyder inte att han eller hon aldrig använder den igen – återfall sker – men återanvändningen bygger inte på ett dagligt fysiskt behov.
Fysisk tolerans innebär att långvarig användning av en substans leder till ökad konsumtion. Enligt Healthy Place krävs det vid substansberoende att mängden ökar med tiden för att uppnå samma effekt. Kroppen är inte bara beroende – den behöver allt högre doser. Hos den tillfällige missbrukaren uppstår inte denna effekt: mängden som konsumeras vid varje episod förblir i princip densamma.
Sammanfattningsvis handlar missbruk oftast om ett skadligt men oregelbundet användningsmönster med negativa konsekvenser, medan beroende kännetecknas av daglig användning, fysiskt beroende med abstinensbesvär och en ständigt ökande tolerans. Att förstå dessa skillnader är avgörande för att kunna erbjuda rätt typ av vård, behandling och stöd till den som behöver hjälp.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online