När en person med missbruksproblem äntligen bestämmer sig för att söka hjälp är det ofta genom att gå med i ett behandlingsprogram. Många program varar dock endast 30 dagar, och efter en månad är den beroende inte alltid redo att klara sig helt på egen hand. Detta har lett till en kraftig ökning av boendebehandlingsanläggningar – så kallade mellanhem där personer i återhämtning bor antingen under överinseende av en handledare eller som en självstyrd enhet.
Huvudanledningen till att behandlingscenter för missbruk byggs i bostadsområden är att personer i återhämtning vill känna sig trygga. De föredrar att vistas på platser avlägsna från öppen droghandel och andra negativa influenser. Att lära sig leva ett hälsosamt liv blir betydligt lättare i lugna och fridfulla omgivningar, där vardagen präglas av struktur och stabilitet snarare än av frestelser.
Oxford House är världens största nätverk av nykterhetsboenden. Sedan 1975, när det första Oxford House öppnade i Silver Spring, Maryland, har dessa självstyrda hus spridits över hela USA. Enligt organisationens webbplats: "Genom att hyra bra hus i bra områden har vi visat att vi kan vara goda grannar över hela landet." Oxford House hävdar till och med att fastighetsvärdena ökar på de gatblock där deras hus ligger. Vid varje given tidpunkt bor omkring 10 000 personer i återhämtning i dessa hem. Organisationen tror starkt på transparens och gör platserna för sina hus offentligt tillgängliga för allmänheten.
Rimrock Foundation i Billings, Montana, grundad 1968, är en annan tidig pionjär inom missbruksvården. Efter många års behandling av missbrukare i stora anläggningar öppnade man Michel's House år 2001. Detta fyrfamiljshus rymde kvinnor i återhämtning och deras barn. Mödrarna lärde sig föräldraskap och yrkesfärdigheter samtidigt som de fick behandling för sitt missbruk. Huset blev så framgångsrikt att Rimrock snabbt expanderade genom att hyra fler hus. Expansionen mötte initialt motstånd från grannarna, men flera blev övertygade när de såg de goda resultaten. Jim Gainan, som bodde nära ett av Rimrocks hus, berättade för Billings Gazette: "Behandling fungerar – det finns ingen tvekan om det. Därför kommer jag att ge mitt stöd framöver på alla sätt jag kan – oavsett om det sker i min egen bakgård eller inte."
Trots många exempel på att behandlingshem i bostadsområden kan vara goda grannar kvarstår rädslor hos allmänheten. Den största oron är att de boende inte ska lyckas bryta sitt beroende och i stället locka dit droger och drogrelaterad brottslighet. Flera rättsprocesser har inletts för att förbjuda denna typ av verksamheter. De officiella argumenten har bland annat varit att husen utgör medicinska anläggningar eller företag och därmed olagligt brutit mot zonplaneringen, samt att antalet boende överskrider den lagliga gränsen för hur många vuxna utan familjerelation som får dela en bostad.
De juridiska strategier som behandlingscenter använder för att bemöta grannarnas motstånd inkluderar åberopandet av Fair Housing Act, Americans with Disabilities Act och Rehabilitation Act. Samtliga tre lagar skyddar personer med funktionsnedsättning mot diskriminering inom bostadssektorn, och missbruk omfattas av den lagliga definitionen av funktionsnedsättning. Många av dessa processer har varit framgångsrika. Men ibland blir konflikten så bitter att återhämtningsorganisationerna väljer att ge upp striden och i stället söka sig till mer välkomnande grannskap på andra håll.
Behandlingshem i bostadsområden fyller en viktig funktion i återhämtningen från missbruk. Erfarenheterna från både Oxford House och Rimrock visar att välintegrerade verksamheter sällan försämrar ett område – snarare tvärtom. Nyckeln till framgång ligger i dialog, transparens och ömsesidig respekt mellan verksamheten och dess grannar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online