
Självskadebeteende i form av skärande kan bli beroendeframkallande av flera olika orsaker. Här går vi igenom de vanligaste mekanismerna bakom beteendet och varför det kan vara så svårt att bryta mönstret.
Skärande kan ge en tillfällig lindring av emotionell eller fysisk smärta. När en person skadar sig frisätter kroppen endorfiner – naturliga ”må-bra”-ämnen som dämpar smärta. Detta kan skapa en känsla av eufori eller domning som upplevs som mycket stark och därmed beroendeframkallande.
För många blir självskada ett sätt att uttrycka känslor när de inte lyckas göra det på andra sätt. Det kan fungera som en utventil för ilska, frustration eller sorg – känslor som annars käns överväldigande och omöjliga att hantera.
Självskadebeteende kan ge en upplevelse av kontroll över sitt liv. När allt annat känns kaotiskt och ohanterligt kan skärandet kännas som något man själv bestämmer över – ett sätt att hantera problemen man bär på.
Med tiden kan beteendet bli ritualiserat. Personen kan utveckla specifika mönster kring självskadan, till exempel att alltid skära sig på en viss plats på kroppen eller använda ett särskilt redskap. När beteendet blir en fast del av ens rutiner blir det ännu svårare att bryta sig loss.
Självskada kan också bli ett sätt att knyta an till andra som gör samma sak. Det finns både nätbaserade och fysiska gemenskaper kring självskadebeteende, och dessa kan erbjuda stöd och bekräftelse. Detta kan tyvärr göra det svårare att sluta, eftersom personen känner att den har en grupp som förstår och stödjer beteendet.
Det är viktigt att komma ihåg att självskadebeteende är ett allvarligt problem – men också att hjälp finns. Om du skadar dig själv, eller känner någon som gör det, ta kontakt med din vårdcentral, skolhälsovården eller jourverksamheter som Mind Självmordslinjen (telefon 90101) eller BRIS för unga. Det finns människor som bryr sig om dig och som vill hjälpa dig att må bättre. Att söka hjälp är ett tecken på styrka, inte svaghet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online