Alkoholavgiftning består av två faser: en akut avgiftning, där kroppen gör sig av med alkoholen och återhämtar sig från det fysiska beroendet, samt en rehabiliteringsfas, där patienten lär sig att hantera och bemästra det psykiska beroendet av alkohol. Avgiftningen kan ske antingen inom sluten vård eller i öppenvård. Den akuta avgiftningen, med sina tillhörande abstinensbesvär, varar i genomsnitt tre till sju dagar. Rehabiliteringen kan däremot pågå allt från några veckor upp till en livstid.
Programmet för alkoholavgiftning ser olika ut beroende på om du väljer sluten vård eller öppenvård. Program inom sluten vård varar i genomsnitt sex veckor, där de första tre till sju dagarna ägnas åt den akuta avgiftningen. Det finns många fördelar med sluten vård, bland annat medicinsk övervakning och omvårdnad dygnet runt under den akuta fasen, samt tillgång till terapeuter under hela rehabiliteringen.
Om du istället genomgår avgiftning i öppenvård krävs vanligtvis stöd och övervakning dygnet runt under den akuta fasen. Detta för att säkerställa din säkerhet under abstinensprocessen och för att hindra dig från att få tillgång till alkohol.
Akut avgiftning är den process de flesta tänker på när de hör ordet avgiftning – perioden då alkoholen lämnar kroppen, kroppen renas från gifter och tvingas klara sig utan den alkohol den blivit beroende av. Denna fas varar ungefär tre till sju dagar.
Efter cirka 12 till 24 timmar börjar de flesta patienter känna sig irriterade och ångestfyllda. Irritabiliteten kan åtföljas av magbesvär, sömnlöshet och aptitlöshet. Efter ungefär 24 timmar kan visuella, auditiva och taktila hallucinationer börja. Mellan 24 och 48 timmar upplever vissa patienter kramper och konvulsioner. Efter 48 till 72 timmar kan de visuella hallucinationerna förvärras, och patienten kan drabbas av delirium, högt blodtryck och desorientering.
Symtomen når vanligtvis sin topp efter fem dagar och avtar i genomsnitt efter sju dagar. Vid svåra abstinensbesvär är det viktigt att söka vård omedelbart, eftersom vissa symtom kan vara farliga utan medicinsk övervakning.
Läkemedelsbehandling kan användas för att stötta patienter under den akuta avgiftningen. Vanliga läkemedel inkluderar betablockerare, karbamazepin, bensodiazepiner, fenytoin, haloperidol och klonidin. Dessa hjälper till att lindra abstinenssymtomen och minska risken för komplikationer.
Efter den akuta avgiftningen rekommenderas oftast samtalsterapi. Detta kan innefatta stödmöten, gruppterapi, individuell terapi och/eller familjeterapi, beroende på situationen. Terapin kan ske både inom sluten vård och i öppenvård.
Vissa patienter fortsätter att delta i stödmöten i många år efter abstinensperioden för att hålla beroendet i schack, medan andra med tiden lär sig hantera sin tillvaro utan alkohol på egen hand. Oavsett väg är långsiktigt stöd ofta en avgörande faktor för att lyckas bibehålla en nykter tillvaro.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online