Många tror att alkoholism helt enkelt handlar om att dricka för mycket. I verkligheten skiljer sig begreppen åt på ett avgörande sätt. Att dricka i övermått utgör alkoholmissbruk. Alkoholism är däremot en kronisk sjukdom som innebär ett fysiskt och psykiskt tvång att dricka. Alkoholister saknar kontroll över sitt drickande, och att sluta blir mycket mer än en fråga om ren viljestyrka.
Den goda nyheten är att återhämtning från alkoholism är möjlig, förutsatt att den drabbade förstår sjukdomens effekter på sitt liv och fattar beslutet att konfrontera problemet direkt.
Drickmönstret kan ofta hjälpa till att definiera en alkoholist. Många dricker ensamma eller i smyg, gömmer spår efter sitt drickande eller hittar på lögner för att dölja det. När de väl börjat dricka kan de inte sluta, och de konsumerar ofta stora mängder bara för att känna sig "normala". De förväntar sig dessutom drinkar vid bestämda tidpunkter under dagen och blir irriterade när de inte får någon.
Många upplever också minnesblackouts och har ingen minnesbild av saker de sagt eller gjort. Allt detta får förödande konsekvenser för både det personliga och det yrkesmässiga livet – vilket ironiskt nog kan leda till att personen söker tröst i alkoholen än mer.
Ett beroende av alkohol uppstår inte över en natt. Kroppen bygger gradvis upp en tolerans i takt med att konsumtionen ökar, vilket kräver allt större mängder för att uppnå berusning. Samtidigt skapar alkohol fysiologiska förändringar i hjärnan genom att höja nivåerna av dopamin och liknande signalsubstanser.
Med tiden gör detta i praktiken kroppen beroende av alkoholen, vilket driver patienten att dricka alltmer enbart för att slippa må fruktansvärt dåligt.
Orsakerna bakom alkoholism varierar från individ till individ, men brukar delas in i tre till fyra grundläggande kategorier. Mayo Clinic och andra ansedda organisationer bedömer att biologiska faktorer gör vissa människor extra sårbara för sjukdomen.
Andra vänder sig till alkohol på grund av långvarig stress, psykologiska faktorer kopplade till barndomstrauman eller liknande erfarenheter, samt kulturella faktorer – exempelvis miljöer som universitetslivet, där överdrivet drickande ofta tolereras. I många fall finns en kombination av flera av dessa faktorer hos samma individ.
Behandling av alkoholism kan endast påbörjas när patienten erkänner problemets verkliga omfattning och själv beslutar sig för att söka hjälp. Behandlingsalternativen varierar, men inleds vanligtvis med att rensa alkoholen ur kroppen och lindra abstinenssymtomen på ett säkert sätt.
Därefter kan patienten medicinskt utredas och ett individuellt behandlingsprogram tas fram för att bryta suget som annars riskerar att leda till återfall. Detta kan innefatta en vistelse på ett rehabcenter, regelbundna samtal med terapeut, möten med Anonyma Alkoholister (AA) samt medicinska hjälpmedel som Antabuse, som gör alkoholkonsumtion obehaglig.
Alkoholismen följer med patienten i någon form under resten av livet. De flesta som återhämtat sig betonar att det handlar om en pågående process – hanterad en dag i taget – och att risken för återfall aldrig helt försvinner.
Men ju fler små steg som byggs på varandra, desto lättare blir resan – och desto starkare känner sig patienten längs vägen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online