Processen för drogavgiftning ser olika ut från person till person och beror starkt på vilken substans det handlar om. Ibland kan avgiftningsprocessen nästan gå obemärkt förbi, medan den för andra kan utgöra en allvarlig medicinsk situation som i sällsynta fall till och med har varit dödlig. Vissa personer kan drabbas av kramper och uttorkning, vilket gör att avgiftning under medicinsk övervakning alltid är det säkraste alternativet.
Målet med drogavgiftning är att rena kroppen från de gifter som har ackumulerats genom drogbruket. När en person med beroende har slutat använda droger uppstår fysiska abstinensbesvär. Hur svår abstinensen blir beror på vilken eller vilka droger som använts samt hur ofta de konsumerades. Avgiftningen syftar till att lindra denna ofta smärtsamma process.
Det finns flera olika sätt att genomföra en drogavgiftning, och valet beror oftast på var behandlingen sker. Grundprincipen är densamma: målet är att förhindra att personen blir allvarligt sjuk under abstinensfasen. Abstinenssymtomen motverkas genom att vissa läkemedel ges, och valet av preparat anpassas efter vilken substans som missbrukats.
Etablerade avgiftningsenheter erbjuder dessutom ofta psykoterapi parallellt med avgiftningen, för att stötta patienten genom det psykiska lidande som beroendet medför. Personer som är beroende av bensodiazepiner, barbiturater, opioider eller alkohol behöver medicinering av ren medicinskt nödvändighet, eftersom abstinensen annars kan bli livsfarlig.
En fullständig avgiftning är avgörande för att den beroende ska kunna släppa taget om drogen och låta kroppen börja läka. Inte förrän alla kemiska rester har lämnat kroppen kan återhämtningen påbörjas och begäret efter drogen gradvis minska. Under avgiftningsprocessen spolas toxikerna ur kroppen – detta är det enda sättet på vilket kroppen verkligen kan börja återställas.
Drogavgiftningen är en relativt kort process, vilket innebär att det inte finns tid att arbeta igenom beroendets andra komponenter. Även om avgiftningen rensar drogerna ur systemet är den alltså aldrig ett fristående verktyg för långsiktiga beteendeförändringar. En avgiftning ger endast bestående resultat om den följs av fortsatt medicinsk vård, terapi och/eller deltagande i en stödgrupp.
I begränsade situationer är det möjligt att avgifta sig hemma. Beroende på vilken substans det rör sig om kan hemavgiftning antingen vara helt trygg eller direkt farlig. För personer med beroende av bensodiazepiner, barbiturater, opioider eller alkohol är hemavgiftning mycket riskabel, eftersom biverkningarna kan bli allvarliga och till och med livshotande.
Vissa andra droger orsakar däremot ofta inga större problem än mindre obehag under abstinensen. Utöver substansen spelar även din nuvarande hälsa och ålder en viktig roll för hur säker en avgiftning hemma är. Vid tvekan – kontakta alltid vården innan du påbörjar en avgiftning på egen hand.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online