Alkoholavgiftning är den process genom vilken en person som är beroende av alkohol avvänjer sig från drogen. Alkohol påverkar både kropp och psyke, vilket innebär att en person som dricker ofta och utvecklar alkoholism börjar få ett starkt begär efter alkohol – både fysiskt och mentalt. När personen slutar dricka uppstår därför fysiska abstinenssymtom samtidigt som ett intensivt psykiskt sug gör sig påmint. De fysiska symtomen brukar vanligtvis avta inom ungefär sju dagar, men det psykiska suget efter alkohol kan bestå betydligt längre.
När de flesta tänker på avgiftning eller detox föreställer de sig den akuta perioden då droger (som alkohol) och gifter lämnar kroppen. Denna akuta fas är dock bara början på de flesta alkoholavgiftningsprogram. Den akuta avgiftningen är nödvändig för att bryta kroppens beroende av drogen och hjälpa patienten att bli nykter, så att hen kan påbörja den övergripande återhämtningsprocessen.
Hela processen, där en alkoholist lär sig att övervinna sitt psykiska beroende av alkohol, räknas oftast också som en del av avgiftningen. Om en patient exempelvis vistas på ett behandlingshem varar den akuta avgiftningen i genomsnitt bara en vecka, men patienterna stannar i genomsnitt sex veckor i avgiftningsprogrammet.
Under den akuta avgiftningen lämnar alkoholen och gifterna kroppen. Eftersom kroppen har blivit beroende av alkoholen börjar den uppvisa fysiska symtom. Lindrigare symtom – som irritabilitet, ångest, sömnsvårigheter, huvudvärk, aptitlöshet och magbesvär – brukar börja inom sex till tolv timmar efter att en alkoholist slutat dricka.
Efter cirka 12 till 24 timmar kan svårare abstinenssymtom tillkomma, bland annat hallucinationer, medan de lindrigare symtomen fortfarande kvarstår. Inom 24 till 38 timmar kan vissa patienter drabbas av kramper eller konvulsioner, och inom 48 till 72 timmar kan andra patienter uppleva kraftiga hallucinationer, delirium, högt blodtryck, desorientering och feber. Hos de flesta patienter upphör symtomen efter ungefär sju dagar.
Vissa läkemedelsbehandlingar kan hjälpa till att minska eller helt eliminera symtomen i samband med akut avgiftning. Vanliga läkemedel inkluderar betablockerare, haloperidol, bensodiazepiner, karbamazepin, fenytoin och klonidin. Samtliga dessa är receptbelagda läkemedel och ska endast användas under medicinsk övervakning.
Efter den akuta avgiftningsperioden måste patienterna vanligtvis genomgå ytterligare rehabilitering för att bearbeta sitt beroende av alkohol. Denna fortsatta behandling syftar till avgiftningens andra mål: att övervinna och hantera det psykiska beroendet av alkohol (det första målet är att bryta kroppens fysiska beroende).
Perioden kan innefatta deltagande i stödgruppsmöten, terapisessioner och utbildningskurser, allt med målet att lära sig förstå och hantera beroendet. Vissa återhämtningsgrupper, som Anonyma Alkoholister, ser återhämtningen som en livslång process.
Det är möjligt att avgifta sig från alkohol antingen genom sluten vård på en institution eller genom öppenvård. Avgiftning på institution innebär att man bor på ett avgiftningscenter under en bestämd tid. Detta kan ha många fördelar, bland annat fullständig avskärmning från alkohol, medicinsk övervakning under hela den akuta avgiftningsperioden samt tillgång till terapeuter och annan kvalificerad vårdpersonal. Nackdelen är att avgiftning på institution ofta är dyrare än öppenvård.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online