Medicinsk avgiftning är en form av beroendevård där receptbelagda läkemedel och andra medicinska åtgärder används för att lindra abstinensbesvär när en person slutar med alkohol eller droger. Typiska symtom under avvänjningen är svettningar, darrningar och i vissa fall även hallucinationer. Att plötsligt avbryta bruket av ett ämne som använts under lång tid kan vara både smärtsamt och riskabelt, men medicinsk personal vet hur abstinenssymtomen ska hanteras med läkemedel som hjälper patienten tryggt genom hela avgiftningsprocessen.
Läkemedel som verkar dämpande på centrala nervsystemet inkluderar barbiturater, exempelvis fenobarbital (ett antiepileptiskt läkemedel) och Seconal (ett sömnmedel). Hit räknas även bensodiazepiner som Xanax, diazepam (Valium) samt klordiazepoxid (Librium) – lugnande och angstdämpande preparat som ofta ordineras till personer med ångestbesvär.
Symtom på överdosering av dessa läkemedel och alkohol, som också är ett centraldämpande medel, innefattar dåsighet, förvirring, yrsel och sluddrigt tal. Att avbryta bruket kan medföra smärtsamma följder som darrningar, värk i kroppen och kräkningar.
Personer med tungt alkoholbruk eller uttalad användning av barbiturater eller bensodiazepiner – oavsett om det gäller illegala eller receptbelagda preparat – behöver ibland medicinering för att klara avgiftningen. Många rehabiliteringscenter tillämpar den medicinska modellen vid allvarliga fall, med läkemedel som metadon eller naltrexon. Naltrexon, som säljs under namnen Depade och ReVia, fungerar genom att blockera hjärnans belöningscentrum, vilket gör att alkohol och barbiturater ger mindre lustkänsla. Patienten måste i allmänhet vara helt abstinent från alkohol och droger under behandlingen.
Vid en kokainöverdos administrerar läkaren diazepam, särskilt om personen är upprörd eller aggressiv. Center som erbjuder så kallad rapid detox använder opioider som Subutex för att lindra begäret efter droger. Även naltrexon används. En rapid detox-behandling pågår vanligtvis fem till åtta timmar och riktar sig främst till personer med opioidmissbruk.
Stimulerande preparat omfattar amfetamin, metamfetamin, kokain och metylfenidat (Ritalin). Tecken på beroende av dessa droger är bland annat eufori, accelererat tal, rastlöshet och sömnlöshet.
Ibland uppvisar patienterna tecken på akut psykos. Ett vanligt läkemedel vid abstinens från stimulantia är haloperidol (Haldol), som traditionellt används mot psykotiska tillstånd, enligt American Academy of Family Physicians. Ett annat alternativ är Parlodel (bromokriptin), som normaliserar hjärnans dopaminreceptorer. Preparatet minskar både drogbegäret och de svåraste abstinenssymtomen.
Även om fysiskt beroende är ovanligt hos designerdroger kan ett känslomässigt beroende utvecklas på grund av den rusgivande effekten. Överdoseringar är dock vanligare med dessa preparat och kan inträffa vid användning av alla typer av droger – de kräver alltid omedelbar medicinsk vård.
Designerdroger, ofta kallade klubbdroger, är särskilt populära bland unga vuxna. Bland dem finns ekstasy, ett stimulerande preparat som ofta framställs hemma; GHB, känt som ”dejtöverfallsdrogen”; samt ketamin, även kallat special-K, som ursprungligen används inom veterinärmedicinen. Upprepad användning av dessa droger kan leda till bestående hjärnskador.
Överdosering av designerdroger behandlas sällan med läkemedel, om patienten inte är kraftigt agiterad. I stället används ofta magpumpning (ventrikelavsköljning) för att avlägsna ospjälkad drog ur magsäcken. Aktivt kol är en annan medicinsk metod: kolet binder drogen i magen och hindrar den från att tas upp i blodet, varefter det utsöndras naturligt via avföringen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online